I veckan behandlade riksdagen sin första interpellation för i höst, framförd av oppositionspartierna. Oppositionspartierna ställde en interpellation om förkastandet av regeringsprogrammets mål för ekonomin och sysselsättningen.
Under interpellationsdebatten höll jag Svenska riksdagsgruppens gruppanförande. Vårt främsta budskap var att det behövs realism i dessa kristider. Att ställa en interpellation i nuläget är enligt min uppfattning ett populistiskt sätt att föra politik. Tiderna är utmanande och regeringen har redan presenterat de åtgärder som skall bidra med en ökad sysselsättningsgrad. Svenska folkpartiet har även presenterat ett eget åtgärdsprogram med femton punkter som skall bidra med en ökad sysselsättningsgrad. Alla åtgärder är välkomna, men jag vill personligen lyfta fram några målsättningar som enligt mig bör uppmärksammas då moderniseringen av arbetsmarknaden diskuteras.
Dessa är bland annat åtgärderna som skall göra det lättare att kombinera familj och arbete, och att göra det enklare att flytta och jobba. Förbättringar inom dessa två frågor förebygger trivseln i arbetet och hjälper människor att förlänga deras arbetskarriärer. Jag vill även lyfta fram arbetsmarknadsparternas ansvar i att hitta lösningar som tillfredsställer bägge parternas krav och behov. De lokala avtalen ger möjligheter för både små- och medelstora företagen att mer flexibelt anställa ny arbetskraft. Samtidigt måste arbetstagarna få mera insyn i bolagen och deras styrelser. Vi måste dock komma ihåg att alla system har sina brister och specifika lösningar måste alltid anpassas enligt tidens behov. Vi måste således hitta de lösningar som fungerar och ger effekter i Finland idag.
Förutom interpellationen har vi denna vecka behandlat regeringens proposition om lagen av performativ konst och förändring av finansieringen av undervisnings- och kulturverksamhet. Denna reform är stor och betydelsefull och berör hela kulturfältet. Som SÖFUK:s styrelseordförande välkomnar jag förslagets innehåll. Reformen innebär bland annat att beviljandet av statsandelar och beräkningsgrunderna inom kulturbranschen görs mera flexibla och transparenta. Följaktligen innebär detta att förutsägbarheten ökar och finansieringsplanerna blir fleråriga. Detta ger förbättrade förutsättningar att planera verksamheten på lång sikt. Propositionen tryggar även finansieringen för finlandssvenskarnas nationalscen, Svenska Teatern.
Medborgarinitiativet om ”inledandet av stamvårdande vargjakt och förhindrande av vargskador” har samlat ihop över 60 000 underskrifter. Detta innebär att ärendet kommer att behandlas i riksdagen. Medborgarinitiativen behandlas som en remissdebatt i plenum, vartefter frågan skickas vidare till Jord- och skogsbruksutskottet. Efter behandlingen i utskottet utarbetas ett betänkande som behandlas av riksdagen i plenum. Utskottet kan även bestämma att medborgarinitiativet inte leder till vidare åtgärder. Medborgarinitiativet är således ett viktigt redskap som ger möjligheter för medborgare att lyfta fram ärenden som borde behandlas i riksdagen. Jag kommer att följa med intresse hur ärendet fortskrider i utskottet, och kommer att arbeta för att frågan skall vidarebehandlas i plenum. De som följt med mina tidigare utlåtanden, tror jag vet vad min åsikt i vargfrågan är.
