Ärade talman,
Vi lever i utmanande tider. Vi är ännu inne i en hälsokris som utmynnat i en ekonomisk kris. Det här vet vi. Vi vet också, att vi har ett ansvar för att sköta dessa kriser så bra som möjligt. Och jag tror att alla här i salen – vare sig ni sitter i regering eller opposition – kan var ense om att vi har gjort det. Så gott som möjligt. På basis av den information vi haft.
Vi vet vad som krävs.
Vi har presenterat lösningar.
Vi kan höja sysselsättningsgraden och vi kan stabilisera ekonomin.
Det har regeringen visat i samband med budgetbesluten. Vi enades om ett betydande energipaket där vi för företagen sänker elskatten till EU:s miniminivå. Regeringen går också målmedvetet fram när det gäller den gröna omställningen. Satsningar på utbildning och forskning ger här resultat både på kort och lång sikt.
I motsats till vad oppositionen påstår innehåller höstens budgetlösning konkreta framsteg när det gäller sysselsättningen. Den så kallade nordiska modellen beräknas ge drygt tiotusen nya arbetsplatser och paketet som stärker äldre arbetstagares ställning på arbetsmarknaden ger lika mycket till. Den nu beslutna åtgärdshelheten ger totalt drygt 30 000 nya jobb. Det kan inte oppositionen bortförklara eftersom uträkningarna bygger på finansministeriets hårda siffror.
Svenska riksdagsgruppen och SFP har ett eget färskt 15 punkters program hur sysselsättningsgraden ska höjas i coronaepidemins kölvatten. Förutom det som redan finns i regeringens arsenal vill vi komma vidare. Vi vill se att regeringen håller fast vid sin ambition att utvidga tillämpningen av lokala avtal. Också hushållsavdragets sysselsättningseffekter granskas nu på allvar – något SFP har efterlyst – det är bra.
Ärade talman,
Ett säkert hösttecken tycks numera vara att oppositionen med Samlingspartiet i spetsen lämnar in en interpellation om regeringens ekonomiska politik. Det skedde i september 2019 och det upprepades i september nu.
Oppositionen klagar på att den nuvarande regeringen inte har löst alla strukturella ekonomiska problem på ett drygt år – det som Samlingspartiet inte lyckades göra trots att partiet hade först statsminister- och sedan finansministerposten åtta år innan.
Det kan finnas orsak att se sig i spegel.
Helt grundläggande för den diskussion som vi nu för är att ärligt och tydligt erkänna att coronakrisen är en enorm global kris som ett litet land som Finland måste lära sig att leva med.
I kristid behövs realism – inte populism. Det är vi skyldiga det finländska folket.
Det att också familjereformen kritiseras ur sysselsättningssynpunkt tyder på att oppositionen gärna ser att kvinnor stannar hemma medan männen går på jobb.
Nå, välkomna till 2020-talet! Dagens pappor vill vara hemma med sina barn. Det är en viktig jämställdhetsfråga, som jo på kort sikt kan nagga sysselsättningen litet i kanten, men på lång sikt ger fler kvinnor på arbetsmarknaden och ett bättre och mer jämlikt samhälle.
Mitt i den kristid som vi genomlever lönar det sig också att vara generös i fråga om barnpolitiken – det betonar de flesta forskare, också ledande nationalekonomer.
Ärade talman,
SFP anser det är viktigt i detta mycket svåra och osäkra coronaläge vända på alla stenar för att höja sysselsättningsgraden, få fler jobb och därmed stärka ekonomin.
Här behövs realistiska och genomförbara lösningar. Det är viktigt att vi stimulerar nu, och gör medvetna satsningar på barn och unga. Parallellt ska vi också klara av den svåra uppgiften, som finansminister Vanhanen lyfte fram i sitt realistiska inlägg, att få fram en vägkarta som balanserar ekonomin på sikt.
För att Finlands skall vara ett attraktivt land för investeringar krävs ett förtroende. Ett förtroende för den offentliga ekonomin. Men vi behöver också en sund mängd optimism. Och där kan vi alla bidra.
