En trygg gränspolitik som ser framåt

12.09.2020 kl. 15:31
Sent i torsdags fattade regeringen viktiga beslut om en långsiktig gränspolitik. Det handlar om en modell där vi stegvis öppnar våra gränser, men samtidigt ser till att Finland är tryggt för alla som rör sig här.

Efter långa förhandlingar enades vi om att i framtiden dela in länder i två kategorier; gröna och röda länder. För att ett land ska klassas som grönt, dvs ett land med lägre risk, får det inte under de två senaste veckorna i medeltal ha mer än 25 smittade/100 000 invånare. De som bor i gröna EU-länder kan fritt resa till Finland från nästa veckas lördag 19.9.2020 och finländare kan givetvis också besöka de här länderna. Det här inkluderar våra närmaste grannar och några av våra viktigaste handelspartner; Sverige, Norge, Estland och Tyskland.

 

Människor från röda EU-länder, dvs länder med högre risk, kommer fr.o.m. 23 november kunna besöka Finland då de inre gränserna inom Schengenområdet slopas helt. Men då krävs ett negativt coronatest högst tre dagar före man åker, att man är i karantän i Finland minst 72 timmar om man tänkt stanna här mer än tre dagar, samt att man därefter tar ett nytt test. Är också det negativt kan man röra sig fritt i Finland. Därtill kommer man att få komma till Finland från länder utanför EU där smittläget är under gränsvärdet 25. Dessa är bara en del av de detaljer i modellen som ska se till att vi tryggt och säkert kan öppna upp för omvärlden. Modellen bygger starkt på dubbeltestning, dels i avreselandet, dels i Finland. Kommer man från ett grönt land behövs inga test.

 

Varför gör då regeringen ett sådant här beslut? Jo, vi kan inte isolera oss från omvärlden i all evighet. Det var nödvändigt under våren men nu kommer också EU:s egna regler emot. De inre gränserna får vara stängda maximalt sex månader och där är vi nästa fredag. Därför måste vi visa att vi skrider till åtgärder för att öppna gränserna och det är vad regeringen nu gör. Vi får lite tilläggstid eftersom det för testintygen krävs vissa lagändringar. När de är godkända av riksdagen kan vi fullt ut ta det nya systemet i bruk, senast i slutet av november.

 

Trots torsdagens beslut är Finland fortsättningsvis ett av de länder i Europa som har den absolut strängaste gränspolitiken. Det vill vi ha för att hålla smittläget så bra som möjligt i vårt land. Vi kommer noga följa med epidemiläget och öka testningskapaciteten. Samtidigt måste vi också tänka på vår ekonomi. Utan välmående företag har vi på sikt inget välfärdssamhälle. Exportindustrin måste ha enkla vägar ut i Europa för att sälja sina produkter och få sina kunder till vårt land. Vår resebransch har också lidit enormt. Samtidigt gäller det för alla individer att bära ansvar. Att inte resa om man har symptom, att hålla avstånd och en god handhygien.

 

Personligen är jag också oerhört glad att vi om mindre än en vecka öppnar gränsen till vårt närmaste grannland, vårt viktigaste exportland och vår själsfrände Sverige. Antalet smittade i Sverige har minskat dramatiskt under sommaren och Sverige ligger också nu under gränsen 25. Skulle landet på nytt gå över gränsen, har vi kommit överens att normal arbetspendling också då tillåts utan dagliga tester. Samma gäller Norge och Estland.

 

För Österbotten betyder veckans beslut att Kvarkentrafiken kan återgå till en mer normal vardag. Att gränsen till Sverige varit stängd i ett halvår blir förhoppningsvis en parentes i vår långa gemensamma historia.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35