Enligt Svenska riksdagsgruppens ordförande Anders Adlercreutz borde i detta fall samma regler och lagar tillämpas på riksdagsledamöter som på alla andra.
– Svenska riksdagsgruppen stödde grundlagsutskottets slutsats om att riksdagen borde ge sitt samtycke till att åtala ledamot Mäenpää. Det är inte värdigt för en riksdagsledamot eller för någon annan att jämföra asylsökande med invasiva arter. Sådant språkbruk hör varken hemma i samhället eller i riksdagens plenisal.
Adlercreutz understryker att riksdagsledamöters agerande måste kunna granskas, om det misstänks att en ledamot i plenum kränker andras mänskliga rättigheter eller människovärde.
– Det är säkert för den breda allmänheten svårt att förstå, att vissa lagar – som vi själva stiftar – inte skulle kunna gälla oss. I synnerhet som vi ledamöter har ett särskilt ansvar som individer med en maktposition.
Det är Svenska riksdagsgruppens entydiga ståndpunkt.
– Det var anmärkningsvärt att grundlagsutskottets betänkande inte var enhälligt i denna fråga och att två av tre Samlingspartiets ledamöter i utskottet stödde Sannfinländarnas reservation. Detta trots att ingen sakkunnig förordade att immuniteten bibehålls.
Riksdagens beslut innebär nu att vi aldrig får veta huruvida ledamot Mäenpää gjorde sig skyldig till brott eller inte.
I omröstningen i stora salen röstade fyra samlingspartister och sex ledamöter från Centern samt alla kristdemokrater tillsammans med den sannfinska gruppen emot tillståndet att väcka åtal. Också Harkimos och Turtiainens enmansgrupper anslöt sig till denna front.
Svenska riksdagsgruppen framhåller att hets mot folkgrupp enligt grundlagsutskottet kan bedömas vara ett allvarligt brott, som inte omfattas av grundlagens yttrandefrihet. En riksdagsledamot åtnjuter en särskilt stark yttrandefrihet, men det betyder inte att han eller hon går fri från grova övertramp och kränkningar av människovärdet.
– Det här handlar inte om yttrandefriheten i politiskt arbete, utan om hatprat. Om man i sin politik inte kan skilja på dessa saker, om man tycker att man inte kan göra politik utan att angripa en människogrupp är det skäl till självrannsakan – som individ och som parti, säger Adlercreutz.
