Riksdagsledamot Eva Biaudet /sv:
Är det god förvaltningssed att inte samråda med centrala myndigheter, såsom miljöministeriet och museimyndigheterna, under beredningen av en landskapsplan, då planen efter myndigheternas utlåtande har ändrats väsentligt, såsom tilläggande av anteckning om en depå för tung spårtrafik i en plan med rättsverkningar, till det kulturhistoriskt värdefulla området Mankans–Luoma, har förfarandet varit korrekt, då ett nytt utlåtande inte begärts av de berörda myndigheterna efter att en anteckning om depå för tung spårtrafik lades till i förslaget till landskapsplan och en betydande grönförbindelse ändrades så att förbindelsen från Esbovikens Natura 2000 skyddsområde till skogsområdena norr om Mankans och Luoma bröts
och, kan den minister som saken gäller kräva att anteckningen i planen om en depå för tung spårtrafik i området Mankans och Luoma tas bort från planförslaget Nyland 2050, eftersom konsekvenserna av anteckningen om en depå i planen och alternativa platser inte utretts grundligt och Nylands förbund inte varit i växelverkan med de personer och sammanslutningar vars förhållanden eller intressen i avsevärd mån kan påverkas av planen (6 § i markanvändnings- och bygglagen), efter att anteckningen om depå lades till i förslaget till plankarta?
Som svar på detta spörsmål anför minister Mikkonen följande:
Om uppgörande av en landskapsplan föreskrivs i markanvändnings- och bygglagen (132/1999). Lagens bestämmelser om deltagande och växelverkan ger relativt stort utrymme för flexibilitet. Vad gäller lagstadgade skyldigheter om myndigheternas samråd och begäran om utlåtanden innehåller lagstiftningen dock specifika bestämmelser. Den 1 februari 2016 trädde en ändring i markanvändnings- och bygglagen i kraft (RP 148/2015), med vilken bestyrkandet av landskapsplaner slopades och miljöministeriets behörighet att styra och övervaka landskapsplanläggningen togs bort. Samtidigt ändrades markanvändnings- och byggförordningen som preciserar lagen så utlåtanden ska begäras av myndigheter i enlighet med 13 § i förordningen innan landskapplanförslaget läggs fram. Dessa myndigheter är bland annat miljöministeriet och museimyndigheter som nämns i spörsmålet.
11 § i markanvändnings- och byggförordningen ändrades så att samråd med myndigheterna i enlighet med 66 § i markanvändnings- och bygglagen ordnas innan planförslaget varit offentligt framlagt. Således läggs planförslaget fram enligt gällande markanvändnings- och bygglag samt markanvändnings- och byggförordningen först efter samråd med myndigheter om planförslaget i en bearbetad form.
Nylands förbund har begärt myndigheternas utlåtande om förslaget till Nylandsplanen 2050 den 21 mars 2019 (202/05.00/2016). Nylands förbund har den 14 augusti 2019 ordnat samråd med myndigheterna om planförslaget Nylands förbund har utifrån synpunkterna i myndigheternas utlåtanden och samråd med myndigheter lagt fram ett bearbetat planförslag för tiden mellan den 8 oktober och 8 november 2019. Nylands förbund har därmed följt förfarandet i lagstiftningen som ändrades 2016 gällande samråd med myndigheter och begäran om utlåtande om förslag till landskapsplan.
Markanvändnings- och bygglagen eller markanvändnings- och byggförordningen förpliktigar inte planens upprättare att begära nya utlåtanden av myndigheterna om planförslaget i en situation, där förslaget ändrats efter myndigheternas utlåtande innan planen lagts fram offentligt för påseende. Då ett förslag till landskapsplan läggs fram offentligt efter myndigheternas utlåtanden, har myndigheterna även möjlighet att lämna en anmärkning om planutkastet.
Således tryggar lagstiftningen myndigheternas möjligheter att föra fram sin syn på planförslaget som läggs fram. Den här möjligheten framkommer även i kungörelsen som gäller offentligt framläggande av förslaget till Nylandsplanen 2050.
Alla parter och personer som avses i spörsmålet har haft möjlighet att lämna en anmärkning till förslaget för Nylandsplanen 2050 som varit offentligt framlagt efter en kungörelse.
I frågan hänvisas även till området Esboviken-Saunalahti Natura 2000 i närheten av depåområdet. Nylands NTM-central gav den 9 oktober 2019 ett utlåtande i enlighet med 65 § i naturvårdslagen om de bedömningar som gäller konsekvenserna av Nylandsplanen 2050 för området i nätverket Natura 2000. Bedömningsrapporten hade även kompletterats med en separat Naturabedömning om området Esboviken-Saunalahti Natura 2000 efter att en anteckning om objekt för den tunga spårtrafiken hade lagts till i planförslaget.
I sitt utlåtande anser NTM-centralen att Nylandsplanen 2050 inte i sig eller tillsammans med de övriga projekten och planerna i betydande grad försvagar de naturvärden som ligger till grund för skyddandet av området Esboviken-Saunalahti Natura 2000, då de lindringsåtgärder som beskrivs i bedömningen genomförs genom en detaljerad planering.
Miljöministeriet har inte efter att bestyrkandet av landskapsplaner upphörde med en lagändring 2016 behörighet att ingripa i innehållet i landskapsplanerna annat än genom utlåtanden och samråd med myndigheterna gällandet förslag till landskapsplaner.
Miljöministeriet gav den 23 maj 2019 ett utlåtande (SR/1921/2019-MM-3) om förslaget till Nylandsplanen 2050 och deltog den 14 augusti 2019 i myndigheternas samråd om planförslaget.
Helsingfors 28.5.2020
Miljö- och klimatminister Krista Mikkonen
