Krönika i tidningen Ny tid 9.6.2020

09.06.2020 kl. 06:36
Vi lever i exceptionella tider. Vår första regering med fem kvinnliga partiledare har fått sitt första misslyckande – och nu är de bara fyra.

Otaliga är de gånger jag fått svara på utländska journalisters fråga ifall könet gör någon skillnad? Och varje gång har jag svarat JA – det är annorlunda. Kvinnor gör politik tillsammans, de pratar politik på ett inkluderande sätt och de måste vara alldeles särskilt briljanta för att hamna där, på toppen.

 

Därför grämer det mig alldeles särskilt att se Centerns ordförande som finansminister avgå på grund av ett fel, en missbedömning, som är alldeles ur proportion i förhållande med hennes viktiga jobb.

 

Avgången blir särskilt dramatisk då vi befinner oss mitt i en tid då Finland och Europa behöver finna politiskt svåra lösningar och en väg ur krisen. I detta bär finansministern naturligt ett alldeles särskilt ansvar. Så länge jag minns har mantrat i politiken handlat om stram finanspolitik och att inte belasta framtiden med våra skulder. Men nu är situationen helt ny. Så gott som alla främsta ekonomer rekommenderar att vi godkänner kommissionens förslag till en oanat stor gemensam återhämtningsfond för att få igång ekonomierna igen.

 

Ingen kan skuldbeläggas för virusets framfart. Det är inte på grund av dålig hushållning Italien drabbats så fruktansvärt. Och det är kanske heller inte enbart för att vi gjort rätta beslut, som vi besparats från fler dödsfall. Ändå är följderna av viruset och de restriktioner vi beslutat om, även hos oss, väldigt tunga att bära många år framöver.

 

Efter att ha sett en videohälsning från italienska läkare med uppmaningar om att stanna hemma, skydda sig och tvätta händerna slog det mig hur den europeiska politiken besmittats av populistisk och nedlåtande retorik om italienarnas oförmåga att sköta sina affärer, och att detta även hade minskat på vår medkänsla för italienarna och den goda kraften av EU.  Den minskande viljan till gemensamma europeiska lösningar på stora gränsöverskridande utmaningar – just nu i coronans farvatten – följer på hatprat och nationellt övermod. Vi inbillar kanske oss att vi är för goda för att kunna drabbas och ha behov av andras medkänsla. Till min förfäran inser jag att de nationalistiska vindarna har lyckats smyga in ett tänk om vi och dem.

 

Regeringen och de politiska beslutsfattarna överlag, utmanas just nu med att ha kapacitet att bygga upp ett förtroende inför ett Europabygge som förutsätter solidaritet och gemenskap, utan så mycket vi och de. Vi måste kunna se det europeiska perspektivet, människorna och livet även utanför våra gränser. Samtidigt ger den här krisen möjligheter att med de stora gemensamma satsningarna även rikta återhämtningen på en mer hållbar och grön ekonomi, som bär längre in i framtiden och som stöder europeiska värderingar av rättssamhälle och människors lika värde. Ursula von der Leyen efterlyser gemensamma ekonomiska satsningar, inte enbart för att hjälpa de länder där coronan skördat de flesta offren utan för att bygga ett Europa som kan ge välfärd för framtidens generationer.

Eva Biaudet

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.
11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00