Den blomstertid, gäss, skarv och tilläggsbudgeter

30.05.2020 kl. 06:23
Det är vecka 22 och lördag! En dag som många barn och unga, åtminstone under normala förhållanden, väntat på i veckotal - skolavslutningen. Friheten, värmen och långa sovmornar lockar.

Men alla barn ser inte fram emot skolavslutningen. För alltför många barn i vårt land innebär sommarlovet brist på rutiner och vuxnas närvaro, ingen varm måltid om dagen, otrygghet helt enkelt. Vikten av skolmaten debatterades en hel del i samband med övergången till distansundervisning.

 

Vår självförsörjningsgrad och tillgång till inhemsk mat har även varit återkommande teman i riksdagen under coronakrisen. Dessa har granskats ur flera olika perspektiv, bland annat tillgång på kunnig säsongsarbetskraft och bärplockare. Viktigt att vi finner en lösning i dessa frågor snabbt.

 

Den senaste katalysatorn till matdebatten orsakades av den fridlysta vitkindade gåsen eller snarare gässen som enligt utsago i hundratusentals invaderat åkrar i östra Finland. Det här gör att jordbrukarna i trakten får sin skörd förstörd, de får inte tag på foder åt sina djur, vilket befaras leda till konkurser. Det finns även en uppenbar smittorisk då gässen invaderar åkrarna. Nu vill allt fler – över partigränserna - införa skyddsjakt på den vitkindade gåsen.

 

Låter åtgärden bekant gällande en annan fågel?

 

Ja, jag och flera med mig vill också ha skyddsjakt på en annan fågelart, skarven, som en av många åtgärder för att få bukt på dess framfart i våra vatten, där den bland annat minskar på fiskstammen något som i sin tur minskar på tillgången till inhemsk mat.

 

Såväl skarven som den vitkindade gåsen är fridlysta. I min värld är de så många att de inte är utrotningshotade mera. Därav vore det befogat både skarven och den vitkindade gåsen parallellt börjar underlyda jaktlagen. Det kräver att de flyttas rent förvaltningsmässigt från Miljöministeriet till Jord- och skogsbruksministeriet.

 

Här upplever jag att det nu finns ett så kallat momentum att kunna agera, även om det kan finns juridiska utmaningar.

 

I måndags debatterades den tredje tilläggsbudgeten i riksdagen där största delen, 700 miljoner euro, var till för att stöda Finnairs ekonomi. De regionala flygfälten var det stora diskussionsämnet.  

 

Jag är mycket glad över att det fanns en samsyn kring behovet av de regionala flygfälten. Mycket bra, så har det inte alltid varit. De är mycket viktig pusselbit med tanke på landets ekonomi och export. Helsingfors är i det avseendet endast en mellananhalt för resenärerna.

 

I sammanhanget ska vi komma ihåg att Finnair inte ansvarar för att bedriva flygfältsverksamhet. Det är Finavias roll och till flera regionala flygfält flyger även andra flygbolag och privata plan.

 

I min taltur framhöll jag Finavias roll och skrivningen i regeringsprogrammet: ”Finavia ska se till att flygplatsinfrastrukturen uppfyller kravet på tillgänglighet så att resan till flygplatsen inte räcker mer än tre timmar i de regioner där spårtrafiken inte når upp till kravet.”

 

Den meningen kom inte dit av en slump. Den är bra ur österbottniska ögon sett. Jag ser det viktigt att det i den nationella 12-åriga trafikplanen, som är under arbete, kommer en likadan skrivning. På basen av måndagens debatt är jag förhoppningsfull. Vi ska komma ihåg att flygtrafiken dragits ner drastiskt i hela världen men den kommer att öka.

 

I början av nästa vecka publiceras den fjärde tilläggsbudgeten, i den prioriteras bland annat utbildning, kommuner och infrastruktur. Det är billigare att asfaltera nu.

Mikko Ollikainen

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35