Mycket har hunnit hända sen dess. Begränsningarna har gett resultat, sjukdomsspridningen har kunnat dämpas, liv har kunnat räddas. Vi kan konstatera att Finland klarat sig förhållandevis väl hittills. Liksom i resten av världen har pandemin ändå slagit hårt mot vår ekonomi. Regeringen har arbetat och arbetar därför målmedvetet för att hjälpa företag och rädda arbetsplatser.
Strävan att hindra smittspridningen och att lindra effekterna på ekonomin har haft högsta prioritet, men det finns också andra aspekter av pandemin som vi måste beakta. Dessutom medför restriktionerna en del bieffekter som gör att de bör avlägsnas genast då de inte längre är helt nödvändiga. Välmående och hälsa handlar inte enbart om att vara sjuk eller inte. Den absoluta majoriteten finländare har inte insjuknat i coronaviruset. Men de allra flesta har säkert känt av pandemin och restriktionsåtgärderna i någon form.
Många bekymrar sig för sin egen eller någon närståendes hälsa, ekonomiska situation eller jobb, för studier eller viktiga livshändelser som krävt omplanering. Restriktionerna har för många medfört avbrott i kontakter eller aktiviteter som är viktiga för välmåendet.
Krisen tär på oss alla, i större eller mindre omfattning. Därför är alla åtgärder som stärker välbefinnandet i vardagen viktiga, såsom kamratstöd eller andra sociala kontakter på distans. Vi är säkert många som kan räcka ut en hjälpande hand ibland.
För en del av oss kan krisen i kombination med andra problem helt enkelt bli för tung att hantera. Mental ohälsa är inte ett fenomen som försvunnit under coronakrisen, utan kanske snarare tvärtom. Det här gäller inte minst barn, unga och familjer. Att be om hjälp kan för många vara ett svårt beslut. I hanteringen av coronakrisen är det därför av central betydelse att det finns hjälp och stöd att få, med så låg tröskel som möjligt.
Det finns även en befogad oro för att coronakrisen kan leda till ökat våld i hemmen. Också här är det viktigt att redan höga trösklar för att söka hjälp inte blir högre. Ingen ska lämnas ensam i en vardag som man inte klarar av att hantera eller i ett hem som är otryggt.
De restriktioner som införts handlar uteslutande om att skydda rätten till hälsa och liv. Därför har de varit befogade. Men begränsningarna har tyvärr medfört en del negativa följdverkningar på människors hälsa och välmående. Det här måste beaktas i regeringens arbete. I början av maj tillsatte ministrarna Haatainen, Kiuru, Pekonen och jag en arbetsgrupp, som specifikt ska granska pandemin och åtgärderna ur ett socialt och jämställdhetsperspektiv. Gruppens arbete blir ett centralt verktyg i arbetet med att hantera det sociala välmåendet och jämställdhetsaspekterna på vägen ut ur coronakrisen.
De restriktioner som införts har varit nödvändiga för att hantera coronakrisen. Tack vare att regler och rekommendationer följts har vi nu läget under kontroll. Ett resultat av det är att vi nu kan, och i vissa fall är tvungna att, lätta på en del restriktioner. Det ska vi göra behärskat och på ett tryggt sätt. Att vi värnar om välmåendet som helhet är en central del i hanteringen av krisen, men också en del av kärnan i vårt välfärdssamhälle. En dag kommer också den här krisen att vara över. Och för dem alla dem som behöver det, ska det finnas hjälp och stöd på vägen dit.
