Att leva men med försiktighet

10.05.2020 kl. 07:27
Då jag blev riksdagsledamot skaffade jag ett kryp in i Helsingfors där jag övernattar under arbetsveckorna. Våren och försommaren var bråd ifjol så själva flytten skedde först på midsommar.

Då var Helsingfors folktomt. På midsommardagsmorgonen var det inte en själ på perrongen vid järnvägsstation eller på Mannerheimvägen, där det i normala fall är liv och rörelse.

De senaste veckorna har Helsingfors långt liknat midsommardagsmorgonen ifjol, folktomt på gator och torg. Stängda butiker och caféer - bussarna och spårvagnarna har varit så gott som tomma. Långt ifrån den normala vardagen.

I måndags meddelade regeringen på vilket sätt samhället ska öppnas igen, allt med tanke på restriktioner som införts för att stävja Covid-19:s framfart. Beslutet baserar sig på en helhetsbedömning. Förutom den allra viktigaste, hälsoaspekten, har även de ekonomiska och sociala aspekterna en viktig roll. Det är viktigt att hålla hjulen i rullning.

Vi är fortsättningsvis i undantagsförhållanden. Det osynliga viruset finns bland oss, troligen så länge tills ett funderande vaccin tagits fram. Därför behöver vaccinforskningen resurser nu.

Samhället öppnas nu stegvis men viktigt att vi alla tillämpar försiktighetsprincipen också i fortsättningen. Regeringens besked märks bra i Helsingfors, allt fler syns i gatubilden.

I takt med att erfarenheterna kring viruset växer uppstår nya utmaningar att lösas efterhand. Det märks även i riksdagen. Teman i debatten har bland annat varit användningen av skyddsutrustning, stöd till företag och hur de beviljats, skolornas återgång till normalläge, antalet tester och varför de inte görs fler, stängningen och öppnandet av Nyland. Listan kunde göras betydligt längre.

Det ändras snabbt. Vi minns knappt mera att Nylands gränser var stängda fram till mitten av april.

Denna vecka har mycket handlat om stöden till restaurangerna, utländsk säsongsarbetskraft men även de äldres, över 70-åringars, situation.

Många 70 plussare mår bra, är i gott fysiskt skick. Mot den bakgrunden är det mycket förståeligt att många i den ålderskategorin förundrar sig över att de inte får leva normalt, träffa fysiskt sina bekanta. Orsaken till restriktioner för de äldre utgår från hälsoaspekten, också ur ett statistiskt perspektiv. En förklaring som getts, finns säkert flera, är att cellförnyelsen är långsammare hos personer över 70 år och av den orsaken finns större hälsorisker om man får viruset.

Men vi får inte stirra oss blinda på bara coronaviruset. I olika sammanhang, bland annat i plenum, har jag framfört min oro över restriktionernas potentiella bieffekter. Jag tänker till exempel på ensamheten, mentala hälsan, ökandet av missbruk och våld i hemmen, den radikala minskningen av förebyggande hälsovård. Den förebyggande hälsovården måste fungera, annars finns det risk för att bieffekterna blir på sikt större än själva Covid-19.

Finland är till ytan ett stort land med otroligt vacker natur, det finns utrymme att röra på sig. Frisk luft gör gott för kropp och själ för såväl ung som äldre. Var och en bör använda sitt goda omdöme på vilket sätt det sker. Det väsentliga är att vi håller säkerhetsavståndet.

Det är också viktigt att kunna träffa äldre som bor på boenden. Kreativa lösningar finns. Bland annat i Helsingfors finns specialbyggda baracker där äldre och anhöriga kan träffas på ett tryggt sätt. Kanske något för våra kommuner?

I dag är det morsdag, en dag som ska firas värdigt. Jag önskar alla mödrar en riktigt fin morsdag.

Mikko Ollikainen

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35