Regeringens exitstrategi, coronakrisen

06.05.2020 kl. 14:57
Remissdebatt 6.5.2020, gruppanförande, Anders Adlercreutz

Ärade talman,

 

Vi har inte facit på hand, men vi kan säga det redan nu: På många punkter har coronakrisen skötts väl här i Finland. 

För en dryg månad sedan talades det om att krisen kan leda till att intensivvården kollapsar och att över tusen patienter åt gången kan behöva vård i respirator.

 

Som det ser ut i dag kan vi säga att farhågorna inte besannades. De beslutsamma åtgärder som regeringen och riksdagen tog till för över en månad sedan har gett oss tid. Sjukvården har fått andrum och åtgärderna har bitit så att epidemin förhindrats växa okontrollerat. 

Vi har inga vårfester denna vår, men skötseln av krisen får trots det ett gott betyg. Ja, ett rentav utmärkt vitsord. Vi har agerat kraftfullt på basen av den information som varit tillgänglig.

 

Det här resultatet har inte nåtts utan uppoffringar. Det har varit tunga månader. Många har tvingats ta farväl av en närstående. 

Också i arbetslivet har det synts. Vårdpersonalen har jobbat långa dagar. Lärare har plötsligt varit tvungna att lära sig mycket nytt.

Och många av våra företagare, människor som under flera år byggt upp sin framtid, riskerar att förlora allting. 

För om skötseln av epidemin gått väl, så kan vi inte till alla delar vara nöjda med hur vi skött om dem, som ska få vår ekonomi igen att varva upp: företagarna. Vi behöver brådskande stöd för våra restauranger, men också en korrigering av de principer som styr kriterierna enligt vilka Business Finland delar ut pengar. Det här har vi sagt tidigare: Projektfinansieringens tid kommer senare. Nu behövs rörelsekapital.

 

Det akuta är ändå hälsoläget. Hetemäkis rapport pekar på det oundvikliga i att det kommer en andra våg. Vi måste vara förberedda på den.

Det slutliga betyget för koronakrisen delas först ut om några år. Först då ser vi de slutliga hälsoeffekterna. Då ser vi de slutliga effekterna på ekonomin. Och hur väl vi lyckats avvärja det hot vi har framför oss. 

 

Värre än utmaningar är ovisshet. Därför är det bra, att regeringen nu målat upp en klar strategi för vägen ut ur koronakrisen. Klara steg för hur vi skall kunna öppna landet igen. Åtgärder som möjliggör det, att företagare kan återvända till arbetet. Att restauranger stegvis, försiktigt kan öppna sina dörrar. Och att barnen igen får träffa sina vänner. I juni öppnas också möjligheter till fritidsverksamhet, kultur och idrott.

 

Stegvis. Försiktigt. I enlighet med den samlade medicinska expertisens rekommendationer. Det är Svenska riksdagsgruppens och SFP:s linje.

Vi övergår från stora övergripande begränsningar till mindre, preciserade, flexibla åtgärder. Det är en krävande balansgång under vilken vi hela tiden måste vara beredda att reagera och agera.

Testaa, jäljitä, eristä, hoida. 

 

Trots det, kan det ta en tid innan vi är ute ur krisen. En tid under vilken vi måste hålla distans, vara försiktiga, men ändå se och kommunicera med varandra. Det är väsentligt att fortsätta diskutera hur vi skyddar dem som är över 70. Alla medborgare ska känna att de behandlas med respekt. Men alla behöver också sociala kontakter. Och ibland måste vi också lita på individens eget omdöme.

 

Vi kommer inte ifrån att det att vägen framåt till en del också handlar om psykologi. Att våga och tro. I det arbetet har vi politiker ett speciellt ansvar. Ett ansvar för att måla upp en trovärdig, stabil bild av ett Finland som kanske inte helt och hållet har lämnat sjukdomen bakom sig, men som trots det ser framåt,

 

Inte något ont som inte också har något gott med sig. 

 

Våra skolor har tagit ett gigantiskt digihopp. Många företag har lärt sig att man inte behöver resa för att träffas. Vi har visat flexibilitet hemma, i skolan, på våra arbetsplatser. Det är en flexibilitet som vi inte ska gå förlorad när en mer normal vardag sätter in. Den flexibiliteten behövs mer än någonsin – för att förnya arbetslivet, skapa nya arbetsplatser och få ekonomin på fötter.

 

Denna vår har krävt flera drastiska åtgärder i vårt samhälle. Både när det gäller att införa begränsningar och nu att avveckla dem, gäller det att i alla lägen följa rättsstatsprincipen. Bara så kan vi komma relativt oskadda genom krisen, och samtidigt vara starkare med tanke på framtida prövningar.

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35