Ärade talman,
Det ska sägas genast från början. Planen för de offentliga finanserna är krass läsning. Den har uppdaterats nu mitt under pågående coronavirusepidemi då samhällsekonomin dyker till följd av att det råder undantagsförhållanden i Finland. De reserver vi har, sätts nu in för att rädda företag, företagare och arbetsplatser, stöda permitterade och familjer som tvingas ta ledigt från jobbet utan lön.
Det betyder att alla tidigare ramar för år 2020 sprängs i den massiva räddningsoperation som pågår. Som det står i JTS-planen kommer underskottet i de offentliga finanserna att öka 2020 med helt osannolika 14 miljarder euro till sammanlagt 16,6 miljarder euro.
Före krisen lyckades regeringen höja sysselsättningsgraden och målet var entydigt att klättra upp till en sysselsättningsgrad på minst 75 procent. Till följd av krisen är prognosen nu att antalet sysselsatta minskar år 2020 med två procentenheter och sjunker till drygt 71 procent.
Allt det här är realistiskt att öppet konstatera.
SFP och Svenska riksdagsgruppen tvivlar ändå inte en stund på Finlands möjligheter att komma igen efter epidemikrisen, som ju hela världen kämpar med.
Men nu måste vi mycket tydligare än förr fokusera på vad vårt samhälle behöver för att komma på rätt köl igen. Vi måste också fråga oss vad vi har lärt oss av coronakrisen – den som tyvärr ännu inte alls är slut. Från tunga månader av isolering kan vi kanske ta med oss lärdomar som gör att livet kan bli bättre efter krisen?
Jag vill peka på flera goda saker.
Vi har sett sjukvårdspersonalen fungera med stor kompetens och en outtröttlig inställning. De förtjänar all uppmuntran och ett stort tack – inte bara i andlig mening.
Vi har de senaste veckorna sett hur familjerna och lärarna tänjt sig till fantastiska prestationer för att digitalt sköta barnens skolgång. Vi har på arbetsplatserna sett helt nya sätt att samarbeta och hur det också kan ske på distans. Vi har sett en politisk krismedvetenhet och en större ömsesidig respekt. Vi har sett arbetsmarknadsorganisationerna och Finlands företagare söka gemensamma lösningar. Vi har sett pressade småföretagare hitta nya innovativa grepp.
Allt det här positiva behöver vi ta med oss nu när vi söker exit – en hållbar väg ut från den här krisen. Och exitlösningar behövs nu. Stegvis måste samhället och samhällsekonomin börja fungera på nytt.
Politiskt har våren handlat om att rikta betydande tilläggsbudgeter – den tredje kommer i maj – för att hantera den akuta krisen.Ihöst gäller det för regeringen i budgetförhandlingarna att hitta de åtgärder som balanserar ekonomin. Alla inser att det inte kommer att bli lätt – men här är SFP och Svenska riksdagsgruppen beredd att ta ansvar, även för svåra beslut.
Bara med stark reformvilja klarar vi av de stora utmaningar som finns. Och här vill jag säga: arbetsmarknadsparterna och företagarna, fortsätt er dialog. Låt oss reformera arbetslivet, enas om regler för lokala avtal, så att vi kan skapa flera arbetsplatser. Och samtidigt förbättra välmåendet i arbetslivet.
Ett centralt åtgärdspaket är givetvis familjeledighetsreformen som ökar jämställdheten och stärker framtidstron – det är viktigt nu.
Coronakrisen visar behovet av fungerande sjuk- och hälsovård
i alla våra landskap. Nu är inte läge att skära ned på hälsovårdens resurser. Vi behöver en social- och hälsovårdsreform. Finansieringen måste vara rättvis, och får inte försämra mänskors möjlighet till vård och omsorg.
Trots coronaepidemin har de huvudsakliga målen för den ekonomiska politiken för statsminister Marins regering har inte ändrat – linjen är socialt, klimatmässigt och ekonomiskt hållbar.
Inom EU kommer man att försöka få fart på hjulen genom att satsa på att försnabba den gröna omställningar och investeringar i Green Deal. Som ett litet exportberoende land med högtstående kunnande inom energi- och miljöteknologi har vi alla möjligheter att haka på.
Särskilt nu behöver vi satsningarna på utbildning och forskning, och fokusering på att skapa nya arbetsplatser.
