Jag försöker bekämpa ett trängande behov att ständigt vara uppkopplad till senaste nyhetsflödet, så att Corona-ångesten inte skall sluka hela livet. Det är nästan omöjligt. Behovet av att veta vad som sker, hos oss och ute i världen, övervinner.

WhatsApp-grupper och möten på nätet möjliggör att arbetet fortsätter och att diskussioner förs mellan de närmaste kollegerna även utanför riksdagen - min digi-kompetens har fått ett lyft! Tidtabellerna har varit snabba, men de olika plattformarna har gett möjligheter att medverka i beredningen av besluten. Men innerst inne i mig gnager ändå den stora olusten, ångesten av att någonting helt obehärskat håller på att ske i vår värld. Och insikten av, att vi trots allt inte har så väldigt bra redskap, som människor och samhällen, att hantera de svåra beslut vi står inför.

Vi har ställts inför en situation som krävt dramatiska beslut som begränsar våra grundläggande rättigheter, för att stoppa virusets framfart och rädda liv. Vi har stängt skolor, museer och bibliotek, restauranger och caféer samt ingripit i rörelsefriheten med att utlysa rörelseförbud ut ifrån och in till Nyland. Det normala livet har avstannat, många människor har blivit utan jobb samtidigt som många företag har förlorat sin verksamhet från en dag till en annan.

Vad en ensam riksdagsledamot kan göra, är att lyssna på landets främsta hälsovårds- och grundlagsexperter och lita på att grundlagsutskottet noggrant granskar och analyserar regeringens beslut och endast begränsar våra grundläggande fri- och rättigheter då det är alldeles nödvändigt.

Det är viktigt att vi för en diskussion nu, men även efteråt, kring behovet av undantagstillstånd och de olika begränsningarna i våra grundläggande fri- och rättigheter. Först efteråt, kommer vi att vara bättre utrustade för att bedöma ifall våra beslutsprocesser varit tillräckligt noggranna och förmått göra tillräckliga avvägningar för att bedöma nyttan och skadan av begränsningarna under undantagstid.

Häromveckan påminde Jukka Kekkonen, professor i rättshistoria, i Helsingin Sanomat att det under tider av undantagstillstånd är viktigt att värna om grund- och människorättigheterna mer än vanligt. Han påpekar att många i den politiska debatten efterlyser allt hårdare åtgärder och man ropar att regeringen handlar alltför långsamt. Verkningarna av coronaviruset är trots allt såpass osäkra, att ingen med säkerhet veta vad som skulle vara den optimala politiken.

Det är viktigt att fortsätta diskussionen även i livet under undantag. Åtminstone för mig ter sig de hårda förbuden, de stora förändringarna och nedstängningen av det sociala livet svåra att tåla, även med vetskap om att vi har gjort detta med de bästa intentioner av att rädda så många liv som det bara är möjligt.

De digitala plattformarna erbjuder fantastiska möjligheter socialt, också nu i en tid av fysisk distans. Vi kan upprätthålla levande kontakter mellan familj och vänner var vi än befinner oss. Middagar och fester, tips för hempyssel, söta nallar i fönster - allt stärker känslan av att vara med om detta tillsammans och ger mig en känsla av att inte vara ensam.