Hälsan, friheten och livet

01.04.2020 kl. 10:04
Det här är min första HBL-kolumn. Det känns riktigt roligt att få börja dela med mig av mina tankar också i detta forum.

Fastän jag är född och uppvuxen i Jakobstad, så har Hufvudstadsbladet alltid funnits i min vardag. Det var tidningen som kom med posten klockan 12. Det var tidningen jag bredde ut på köksbordet då jag kommit hem från skolan. Låt vara att jag på 1970-talet intresserade mig mest för sporten och serierna.

Men till nutid. I dag är vi mitt uppe i coronaviruskrisen. Hela världen har drabbats av en osynlig fiende, covid-19-viruset. En fiende som redan skördat tiotusentals dödsoffer och vars framfart ingen kunnat förutse.

På bara ett par veckor har det hänt mer i Finland än det brukar hända på ett år. Det råder undantagsförhållanden i vårt land sedan den 16 mars. Första gången någonsin under fredstid. Regeringen har jobbat under en ofantlig press de senaste veckorna. Det här är bara början av det maratonlopp vi nu inlett.

Allas vår vardag har förändrats. Skolorna har stängt och barnen undervisas genom distansundervisning. Alla som kan, uppmanas jobba hemifrån. Äldre och de som hör till någon riskgrupp ska undvika ställen där andra människor rör sig. Detta för att inte utsätta sig för smitta. Vi ska alla undvika närkontakter.

Det handlar om att bromsa smittspridningen så att vi inte får för många patienter i behov av sjukhusvård och intensivvård samtidigt. Offentliga samlingar för mer än tio personer är förbjudna. Våra äldre får inte ta emot besök på äldreboendena. I stället ska vi ringa och hålla kontakt. Restauranger och kaféer ska övergå till att enbart sälja hämtmat. Nyland har isolerats. Det har med andra ord skett omfattande inskränkningar i den frihet vi varit vana vid och i de rättigheter vi normalt tar för givna.

Vår ekonomi rasar, människor permitteras eller förlorar sina jobb och vården står inför sin mest krävande uppgift någonsin. I allt detta gäller det för mina kolleger och mig i regeringen att hålla huvudet kallt, men hjärtat varmt.

Vi behöver alla anstränga oss och göra vårt yttersta för att följa de regler som nu getts. Ju bättre vi gör det tillsammans, dess bättre tar vi oss också ur denna mardröm. De senaste rapporterna visar att de åtgärder regeringen vidtagit har burit frukt. Vi är på rätt väg.

Men denna kris kommer att få långt gående konsekvenser. Konsekvenser för ekonomin, men också för många individer. I kristider är det också de svagaste som drabbas mest. De som också annars behöver mera stöd och hjälp. Därför är det också så viktigt att vi nu stöder och hjälper varandra så mycket vi kan.

Att göra inskränkningar i människors grundläggande fri- och rättigheter är inget som får ske lättvindigt. Det får ske enbart om målet att bromsa smittan inte kan nås på annat sätt. Regeringen får inte missbruka sin makt i undantagsförhållanden. Så snart en begränsning inte mera behövs för att skydda befolkningens rätt till liv och hälsa ska den omedelbart upphävas.

Nu prövas vi, men tro mig. Den dagen kommer då skolorna är öppna och du kan gå och hälsa på mormor till äldreboendet. Dagen kommer då vi kan krama om varandra och tillsammans fira att vi klarade denna kris. Dagen kommer då vi börjar återuppbyggnaden – tillsammans!

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.
11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00