Kolumn

Vilket år - vilket pussel

04.04.2020 kl. 06:25

Coronaviruset har fått de gråa håren att växa i accelererande takt, lite för var och en, av olika orsaker.

Den osynliga faran har ställt till det enormt mycket, bland annat skapat ett logistikpussel i hemmen, på arbetsplatser, företagen, kommunerna, ja i hela samhället.

Då jag bilade söderut i måndags började jag fundera på mitt första år i granitborgen.

Ett normalt riksdagsår? Nej, det kan jag inte tro!

Låt oss blicka tillbaka. Mandatperioden inleddes, efter en del praktiska frågor i riksdagshuset, för vår del med regeringsförhandlingar. Intensiva dagar på Ständerhuset mynnade ut i ett lyckat program med fina satsningar inom bland annat utbildning, infrastruktur, fulljour på Vasa centralsjukhus och svenska språket - Österbotten var tillbaka på kartan.

Hösten fick en bra fortsättning då listan på infrastruktursatsningar presenterades, efterlängtade omkörningsfilerna på riksväg 8 mellan Vassor och Ölis fanns med.

Efter det ändrades takten och fokusområden. Förutom att oppositionen konstant kritiserade regeringens sysselsättningsmål, miljöpolitik och en del saker inom utbildningssidan låg fokus på Brexit, poststrejken och ägarstyrningen, andra strejkar, statsministerbyte och således ny regering, al-Hol-krisen samt nu Coronaviruset. Det här har varit de största frågorna.

Tråkigt, nej det har det inte varit. Samtidigt må sägas att många viktiga frågor har gått framåt under året i bland annat olika parlamentariska arbetsgrupper. Resultatet av dem märks först långt senare.

Kalendern har varit full, tidvis 10 möten på en dag och önskemål om att befinna sig på fem ställen samtidigt.

Nu har Coronavågen nästintill tömt kalendern, allt i enlighet med hälsorekommendationerna. En stor del möten sköts i alla fall på distans.

Effekterna av coronaviruset är och kommer att vara enorma en längre tid. Glädjande signalerna fick vi i onsdags. Trenden med smittade har vänt, begränsningarna har börjat skörda frukt, men det gäller fortsättningsvis att noga följa rekommendationerna.

Detta har varit ett enormt pussel, en stor del har stängts och mycket sköts på distans. Det goda är att vi genomgår en slags genombrott då det gäller distansarbete - det funkar. Tänk vad snabbt omställningen lyckades till exempel då det gäller distansundervisningen. En stor eloge till lärare, skolfolk och föräldrar.

Men visst det tär på i många familjer. Ju längre detta pågår desto mera tär det på orken, för alla åldrar och speciellt då många mor- och farföräldrar är i karantän.

Barnen vill men får inte träffa sina kompisar eller utöva sin hobby, föräldrarna ska jobba men blir oftare störda i sitt arbete än normalt, hot om eller förverkligade permitteringar. Listan kunde göras betydligt längre. Inte alltid lätt att hålla sig lugn och ha tålamod.

Kommunernas situation är tuff. Ekonomin är redan sen tidigare mycket ansträngd och nu kom coronaviruset med stora skattebortfall.

Kommunerna och dess arbetstagare har en central roll i att förverkliga åtgärderna för att stävja coronavirusets framfart. Ett enormt ansvarfullt arbete som sköts bra.

Staten är synnerligen väl medvetna om kommunernas läge. Just nu behandlas en kompensering av kommunernas minskade skatteintäkter värt kring 550 miljoner euro.

Men detta räcker nog inte. Kommunernas ekonomiska situation kommer därför att vara en betydande del av rambudgetrian på tisdag.

Det kommer en dag efter corona. Vi har varit djupt tidigare men vi kommer upp ur detta - målmedvetet och tillsammans.

Mikko Ollikainen

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.

11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.

13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.

12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.

17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.

05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?

04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.

17.12.2007 kl. 12:35