Jag minns att jag då tänkte att det där kan ske i Kina, men det skulle aldrig kunna hända här. Det här påvisar vilken enorm resa de senaste veckorna har varit för oss här i Finland. Mycket av det som utgjort vardagsrutiner är idag borta. Det självklara och trygga är lagt på is. Det otänkbara är nu vår vardag.

Riksdag och regering gör nu allt för att främja människors liv och hälsa. Det är prioritet nummer ett. Vi lyssnar noga på de främsta experterna i vårt land och utvärderar situationen utgående ifrån den verklighet vi har i Finland. Att kategoriskt jämföra sig med andra länder är inte alltid fruktbart. Både lagstiftning och system kan till ytan se lika ut, men i grunden vara uppbyggda på olika sätt. Allt fokuseras nu på att få vårt sjukvårdssystem att räcka till. Dels för coronapatienter, men också för att sköta allt det andra som dagligen händer runt omkring oss som hjärtattacker, trafikolyckor, förlossningar, cancerpatienter, dialyser, blindtarmsoperationer och mycket mer. Att fördela resurserna rätt är A och O i detta läge.

Det enkla rådet att ”stanna hemma” har ändå visat sig vara bra mycket svårare och ännu mer utmanande än man först kunde tro. Faktum är att det enkla rådet att rädda världen genom att ligga på sofflocket är bland det svåraste som vi i dagens samhälle stått inför. När familjernas hem samtidigt ska agera arbetsplats, skola, dagis, gym, lekplats, café, restaurang, stället för sociala kontakter – ja allt – ställs vi verkligen på prov. För andra igen kan det egna hemmet bli som ett fängelse, en tyst och övergiven borg dit ingen kommer. Det är i sin tur minst lika utmanande. För en del är nu vardagen stressigare än någonsin. För andra är den mer osäker än tidigare, då inkomsterna rasade i samma takt som viruset spred sig och för en tredje börjar ensamheten tära på måendet. Att rädda människoliv från sofflocket innebär långt ifrån det vi först kunde tro.

I kriser som denna är det viktigt att hålla balansen så gott det går. Du är inte ensam i det här. Om den nyuppkomna vardagsstressen känns som om att den kväver dig – prata med någon. Ett telefonsamtal till en vän, släkting, kollega eller samtalsjour kan hjälpa mycket mer än du tror. Det samma gäller om du känner att ensamheten gräver ett hål i dig. Ta kontakt till församlingen, röda korsets väntjänst eller kanske grannen. Det här gäller också om du kommit i ekonomiskt trångmål. Ta tjuren vid hornen och tala med din bank, med FPA eller TE-byråerna. Att be om hjälp är inte ett bevis på svaghet. Tvärtom. Att be om hjälp är en otrolig styrkeprestation. Sänk kraven på dig själv för en stund. Samhället är i ett undantagstillstånd och att vi nu känner oss överrumplade eller borttappade i en situation som denna är helt förståeligt. Hitta dina egna rutiner som skapar balans i din vardag. Ta hand om dig själv och kom ihåg att ett leende, en kort pratstund eller en hjälpande hand kan vara räddningen för någon annan. Vi måste vänja oss vid att leva mitt i krisen, inte bara försöka motarbeta det osynliga hotet. Tillsammans är vi starka och tillsammans kommer vi att ta oss igenom också den här krisen.