Att hålla balansen i en kris

02.04.2020 kl. 06:23
Då vi för några veckor sedan kunde läsa om att man i Kina stänger ner hela städer och beordrar befolkningen att stanna hemma kändes det som ett mycket avlägset och utopistiskt agerande.

Jag minns att jag då tänkte att det där kan ske i Kina, men det skulle aldrig kunna hända här. Det här påvisar vilken enorm resa de senaste veckorna har varit för oss här i Finland. Mycket av det som utgjort vardagsrutiner är idag borta. Det självklara och trygga är lagt på is. Det otänkbara är nu vår vardag.

 

Riksdag och regering gör nu allt för att främja människors liv och hälsa. Det är prioritet nummer ett. Vi lyssnar noga på de främsta experterna i vårt land och utvärderar situationen utgående ifrån den verklighet vi har i Finland. Att kategoriskt jämföra sig med andra länder är inte alltid fruktbart. Både lagstiftning och system kan till ytan se lika ut, men i grunden vara uppbyggda på olika sätt. Allt fokuseras nu på att få vårt sjukvårdssystem att räcka till. Dels för coronapatienter, men också för att sköta allt det andra som dagligen händer runt omkring oss som hjärtattacker, trafikolyckor, förlossningar, cancerpatienter, dialyser, blindtarmsoperationer och mycket mer. Att fördela resurserna rätt är A och O i detta läge.

Det enkla rådet att ”stanna hemma” har ändå visat sig vara bra mycket svårare och ännu mer utmanande än man först kunde tro. Faktum är att det enkla rådet att rädda världen genom att ligga på sofflocket är bland det svåraste som vi i dagens samhälle stått inför. När familjernas hem samtidigt ska agera arbetsplats, skola, dagis, gym, lekplats, café, restaurang, stället för sociala kontakter – ja allt – ställs vi verkligen på prov. För andra igen kan det egna hemmet bli som ett fängelse, en tyst och övergiven borg dit ingen kommer. Det är i sin tur minst lika utmanande. För en del är nu vardagen stressigare än någonsin. För andra är den mer osäker än tidigare, då inkomsterna rasade i samma takt som viruset spred sig och för en tredje börjar ensamheten tära på måendet. Att rädda människoliv från sofflocket innebär långt ifrån det vi först kunde tro.

 

I kriser som denna är det viktigt att hålla balansen så gott det går. Du är inte ensam i det här. Om den nyuppkomna vardagsstressen känns som om att den kväver dig – prata med någon. Ett telefonsamtal till en vän, släkting, kollega eller samtalsjour kan hjälpa mycket mer än du tror. Det samma gäller om du känner att ensamheten gräver ett hål i dig. Ta kontakt till församlingen, röda korsets väntjänst eller kanske grannen. Det här gäller också om du kommit i ekonomiskt trångmål. Ta tjuren vid hornen och tala med din bank, med FPA eller TE-byråerna. Att be om hjälp är inte ett bevis på svaghet. Tvärtom. Att be om hjälp är en otrolig styrkeprestation. Sänk kraven på dig själv för en stund. Samhället är i ett undantagstillstånd och att vi nu känner oss överrumplade eller borttappade i en situation som denna är helt förståeligt. Hitta dina egna rutiner som skapar balans i din vardag. Ta hand om dig själv och kom ihåg att ett leende, en kort pratstund eller en hjälpande hand kan vara räddningen för någon annan. Vi måste vänja oss vid att leva mitt i krisen, inte bara försöka motarbeta det osynliga hotet. Tillsammans är vi starka och tillsammans kommer vi att ta oss igenom också den här krisen.

Sandra Bergqvist

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35