Då måste vi kunna lita på att vi får god vård i tid och inom rimligt avstånd. Vi ska kunna lita på att kvaliteten på vården är hög och att personalen är motiverad och kunnig.
Idag är det tyvärr inte alltid en självklarhet att människor i vårt land får vård varken inom rimlig tid eller annars på jämlika grunder. Vi ser även betydande hälsoskillnader mellan olika socioekonomiska befolkningsgrupper och vår åldersstruktur bidrar med utmaningar.
Vi står därför i en situation där vår social- och hälsovård måste förnyas för att bättre kunna garantera kvalitet och tillgång. Det här kräver bland annat en reform av hur vi ordnar social- och hälsovården. Flera regeringar har varit medvetna om att det behövs en så kallad vårdreform. De har försökt genomföra en sådan, men misslyckats. Det betyder nödvändigtvis inte att de tidigare regeringarna gjort ett dåligt jobb, men en vårdreform är en stor och utmanande uppgift som det inte finns en enkel lösning på.
Regeringen Marins målsättning är att göra en reform, som jämfört med nuläget gör social- och hälsovården mer jämlik, funktionell och hållbar. Vi tar lärdom av tidigare regeringars misstag och försöker göra bättre. Nyland behöver till exempel en särlösning och därför är vårt förslag att Nyland delas in i fem områden istället för ett. Det här är en betydande förbättring jämfört med tidigare förslag. Med den här lösningen förbättras regionernas och de enskilda människornas påverkningsmöjligheter. Det är även klart att vi med den nyländska särlösningen bättre garanterar service på båda nationalspråken.
Tillgången till kvalitativ vård är avgörande och för västnylänningarna är Raseborgs och Lojos sjukhus i en central roll. För stunden förs det inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt en diskussion om Raseborgs sjukhus framtid. Jag anser helt klart att Raseborgs sjukhus även framöver ska få upprätthålla samjour. Sjukhuset har, som jag ser det, en viktig roll i det kommande landskapet och runt Raseborgs sjukhus vore det naturligt att bygga en framtidens sote-central. Sjukhuset är förstås viktigt för invånarnas vårdkedja, men det spelar också en roll för regionens livskraft. Det finns även flera andra goda argument för vårt sjukhus, som invånarnas rätt till vård på rimligt avstånd och att vård på båda nationalspråken ska garanteras. Det tror jag lyckas i Raseborg.
Den nuvarande sote-reformen är inte ännu i mål, men den fortskrider i god fart. Reformen kommer inte att lösa alla utmaningar vi har, men faktum är att vi behöver en reform så att vi i framtiden bättre kan garanterar kvalitet, mer jämlik vård, kortare köer, bättre tillgång och samtidigt även hejda kostnadsökningen. Det allra viktigaste i sote-reformen är ändå människan och hens rätt till vård och omsorg. Det här får inte glömmas bort i diskussionen om strukturer. Vi behöver även framöver människor som tar hand om andra människor.
