Tempot har varit högt de första veckorna, på ett sätt en slags ketchupeffekt. Massor med praktiska ärenden, som i allra högsta grad berör folks vardag, har nu kommit till behandling i riksdagen samt i de organ som jag sitter med i. Det märks att det här året är väldigt viktig för regeringen.

Här några axplock på saker som kommit upp på sistone: förslag om vårddimensioneringen till 0.7 vårdare per klient, gratis parkering för hemservicepersonal speciellt i städer, ändringar till mera jämlik betygsättning inom grundskolan, vilja att kunna sälja produkter av säl i framtiden, småbarnspedagogiken i Helsingfors, sysselsättningsläget och arbetskraftsrelaterad invandring samt hållbarhet ur flera olika perspektiv.

Även vårdreformen går raskt vidare på alla plan. Målet är att alla lagar ska komma till riksdagens behandling detta år. Parallellt med detta presenterades här om dagen en rapport kring vad som är karakteristiskt för Finland gällande vår hälsa i en europeisk jämförelse.

I sig fanns där inga större överraskningar i rapporten gällande till exempel rökning, alkoholkonsumtion och andel överviktiga.

Som Finlands centrala utmaning sågs invånarnas möjligheter att få tider till den offentliga primärhälsovården, det vill säga på hälsovårdscentralerna. Då rapporten publicerades tog minister Krista Kiuru fram läkarbristen på hälsostationerna i Helsingfors som exempel. Hon undrade hur det är möjligt att det i en universitetsstad med läkarutbildning finns 50 lediga läkartjänster på hälsostationerna.

De som har tillgång till företagshälsovård och får primärhälsovård inom privata sektorn får bättre service än de som erbjuds service inom den offentliga primärvården.

I torsdags presenterades även rapporten Kommunernas lägesbild där man granskat befolkningsutvecklingen, ekonomin, uppgifterna, personalen, demokratin och livskraften i kommunerna just nu.

Den visar att det pågår en snabb förändring i vårt samhälle. Förändringen i befolkningsstrukturen är inte ett förbigående fenomen. Skillnaderna mellan kommunerna ökar ytterligare. Såväl mindre kommuner som mindre landsortsstäder väntas få det kämpigt.

De minskande årskullarna, den kraftiga pensioneringen inom kommunsektorn, utmaningarna med tillgången till kompetent arbetskraft samt de svaga utsikterna för den kommunala ekonomin väntas försvåra ordnandet av nödvändig lagstadgad basservice under de närmaste åren.

Samtidigt visar prognoserna att befolkningskoncentrationen till huvudstadsregionen och andra stora städer fortsätter. Detta medför i sin tur ett stort investeringsbehov av till exempel skolor och daghem.

Själv ser jag stora utmaningar i fråga om rekrytering av ny personal till den kommunala sektorn i framtiden. Det gäller att kunna vara attraktiv och smidig för att klara sig i konkurrensen.

Även om framtidsutsikterna inte är ljusa i kommunernas lägesrapport har vi all orsak att blicka starkt framåt i Österbotten. Grunden för god basservice också i framtiden är ett gott sysselsättningsläge och företagsamhet. Det ger framtidstro även för de som vill bilda familj och få barn.