Moa Martin uttrycker i HBL 21.11 sin oro för Finlands och SFP:s klimatpolitik. Klimatpolitiken är ett område på vilket man hela tiden får ta till sig nya rön och det leder till att det självklart är skäl att med jämna mellanrum revidera sina linjedragningar. Det är också ett område som vi inom SFP förhåller oss mycket ambitiöst till. Det är den viktigaste globala frågan i vår tid.
SFP:s klimatprogram fick mycket positiv respons av klimatrörelsen när det kom ut, och med goda skäl. Det är ett balanserat program som tar fasta på de stora frågorna inom klimatproblematiken. Till flera delar var det mer ambitiöst än andra partiers. Det regeringsprogram som vi har idag reflekterar i mycket SFP:s klimatprogram, och det ser jag som ett gott betyg.
Martin efterlyser mera direkta krav i vårt program. Här berör hon en av de stora frågorna i klimatpolitiken. Hur balanserar man mellan direkta krav - förbud och reglering - och incitament. I vårt klimatprogram har vi valt att prioritera marknadsekonomiska styrmedel framom förbud. I huvudsak eftersom man lätt går fel om man från politikerhåll definierar vad som får konsumeras och inte får konsumeras. Om vi prissätter rätt saker, i detta fall utsläpp, binder vi oss inte till en teknologi, utan till ett mål. Som motvikt kan man i stället beskatta det vi vill ha - arbete - lättare.
Kampen mot klimatförändringen, som de flesta andra frågor, har också en ekonomisk aspekt, i positiv bemärkelse. Genom att vara föregångare skapar vi en hemmamarknad som gör det möjligt för våra clean-tech-företag att etablera sig, växa till sig, och sedan gå på export. På den vägen har de en positiv inverkan inte bara lokalt utan globalt.
Den generella målsättningen vi ställer är klimatneutralitet år 2035. Det är i sig ett mycket konkret och krävande mål. Om vi lyckas utveckla utsläppshandeln på det sätt vi beskriver i vårt klimatprogram är den ett mycket effektivt styrmedel. Vi eftersträvar en modell enligt vilken utsläppsrätternas antal direkt kopplas till EU:s andel av den resterande utsläppskvoten. En sådan utsläppshandel för oss automatiskt mot våra klimatmål.
Trafiken är en svårare bit för ett land som Finland. Under denna regeringsperiod inleds stora järnvägssatsningar som är absolut nödvändiga. Den övriga trafiken är en svårare nöt att knäcka, och här krävs en hel del kreativitet. Jag är övertygad om att det inte är värt att försöka chansa på en vinnande teknologi, att försöka gissa vilken häst som kommer att vinna. I stället skall vi - precis som inom utsläppshandeln - prissätta det vi vill bli av med, utsläppen. Den vägen skapar vi en fungerande marknad där innovationer har utrymme att vinna fotfäste.
Klimatåtgärderna kommer att synas i vår vardag, men inte nödvändigtvis på ett negativt sätt. Vi kommer antagligen att äta lite annorlunda, resa annorlunda, arbeta annorlunda.
Samtidigt är det klart att det vi tar som givet idag kanske måste revideras imorgon. Också de linjedragningar regeringen gjorde i maj kan vara föråldrade om några år. Ifall det är så måste vi naturligtvis reagera.
Regeringen kommer att ta fram nya konkreta klimatåtgärder under början av året. SFP kommer att kräva både konkretion och ambition och välkomnar en aktiv klimatdebatt också på dessa sidor.
