Den gångna veckan har präglats av frågor om arbetsliv, familjepolitik och jämställdhet. På tisdagen deltog jag i ett diskussionstillfälle om fattigdom. Personer som upplevt fattigdom och riksdagsledamöter hade där möjligheten att sätta sig ner runt samma bord för att utbyta idéer och ge förslag till hur vi kunde minska på fattigdom och social utslagning. Tillfället gav en värdefull möjlighet för både oss ledamöter att få höra och för de personer som upplevt fattigdom att få berätta om sina erfarenheter. Risken för fattigdom och utslagning rör människor i allt större omfattning. Så borde det inte vara. Ingen ska få falla i mellan eller hamna i kläm i vårt samhälle.

Regeringen kommer att inleda en reform av den sociala tryggheten som kommer att beredas i en parlamentarisk kommitté. Arbetet är omfattande och det är bra att reformen bereds genomtänkt. Det väsentliga i reformen är social rättvisa och en tryggad försörjning då en person på grund av olika livssituationer inte är eller kan vara med i arbetslivet. Vårt nuvarande system har en för tung byråkrati som inte alltid beaktar människors olika livssituationer. Det är inte alltid heller förutsägbart hur socialskyddet påverkas av att dina inkomster ökar. Det problematiska är just flitfällorna, det ska alltid vara lönsamt att jobba om du är arbetsförmögen. Vi behöver ett enklare, mer enhetligt och mer sporrande socialskydd. Arbetslivet förnyas hela tiden och därför måste socialskyddet följa med tiden. 

På onsdagen debatterade riksdagen om familjepolitiken och den sjunkande nativiteten. Det som jag inte fick säga men som jag begärt ordet för i plenum var att vill vi göra Finland till det barnvänligaste landet i världen har vi politiker ett ansvar för hurdant diskussionsklimat vi har i samhället. För mig är det självklart att alla barn har samma värde oberoende föräldrarnas bakgrund. Men när man lyssnar på debatten idag kan man lättare få en annan bild. Också de överdrifter som ibland förekommer i klimatdebatten skapar ångest framförallt hos barn och yngre. Därför är det viktigt att klimatdebatten blir mera lösningsorienterad, inte beskyllande och utpekande som den tyvärr just nu ofta är. Vill vi förbättra barnfamiljernas situation måste vi göra åtgärder som underlättar barnfamiljernas vardag och skapa framtidstro så att man ska känna sig trygg med att få barn.

Kvinnorna ska heller inte bestraffas för att bilda familj. På tisdagen deltog jag i ett seminarium och en paneldiskussion om pensionsskillnader mellan kvinnor och män. Den genomsnittliga pensionen för kvinnor i genomsnitt är en femtedel lägre än mäns pensioner. Löneklyftan mellan kvinnor och män påverkar pensionsskillnaderna men också den ojämna fördelningen av familjeledigheter: Kvinnorna håller fortfarande 90 procent av alla familjeledigheter. Det som oroar mig är att kvinnornas medianpension uppskattas 2085 fortsättningsvis vara 15 procentenheter lägre än männens. Det behövs aktiva tag för att göra både arbets- och familjelivet mer jämställt. Jag vågar ändå påstå att vårt nuvarande regeringsprogram tar på ett historiskt sett ställning till jämställdhetsfrågor och vår ansvariga minister Thomas Blomqvist har kommit bra igång med att verkställa programmets målsättningar. Arbetet för ett jämställt Finland fortsätter, det uppnås inte av sig självt.