Många barn i skolåldern har ofta en eller flera hobbyn och som förälder önskar man naturligtvis att ens barn hittar hobbyn som genuint intresserar dem. För många familjer kan ändå de olika hobbyerna bli ett svårt pussel då man ska få vardagen att gå ihop. Vi behöver fler alternativ, så att alla barn ska kunna ha en meningsfull fritid.
Skoldagen tar för många barn slut mycket tidigare än föräldrarnas arbetsdag och för de barn som inte deltar i eftisverksamheten kan eftermiddagen lätt bli lång och ensam. Så fort föräldrarna sen kommer hem börjar hobbyrumban. Det är träningskläder hit och snabba mellanmål dit. Väskor som ska packas och läxor som fort måste fixas innan det blir för sent. Just då man fått iväg ett barn till sin hobby, börjar de andra barnets aktiviteter. För många handlar kvällarna om att fungera som logistikplanerare medan tiden för att umgås och diskutera dagen som gått, blir väldigt knapp.
En betydelsefull fritid minskar sannolikheten att unga marginaliseras och att missbruk av olika slag uppstår i en tidig ålder. I slutet av 90-talet uppdagades att isländska ungdomar konsumerade mer alkohol än jämnåriga i Europa. På Island infördes då en modell med bland annat ökat samarbete mellan föräldrar och skola för att skapa förmånliga hobbyaktiviteter i samband med skoldagen. Den så kallade Islandsmodellen uppstod och alkoholkonsumtionen bland ungdomarna minskade kraftigt på några år.
En finländsk ”Islandsmodell” är något som regeringen vill skapa och implementera i hela landet. I regeringsprogrammet står det att Finland ska skapa en egen version av den isländska modellen och att alla barn och unga ska garanteras en genuin möjlighet att ha en hobby som intresserar dem i anknytning till skoldagen. Det här är ett steg i rätt riktning för att Finland ska bli världens barnvänligaste land. För SFP har det redan länge varit en viktig målsättning att det erbjuds jämlika och jämställda möjligheter till idrottsutövning och andra fritidssysselsättningar. Alla barn och unga ska ha möjligheten till en hobby som intresserar dem oavsett familjens ekonomiska situation.
En ”Islandsmodell” är ändå inte ett helt nytt koncept i finsk kontext. I flera kommuner finns redan den här modellen. Själv kom vår familj i kontakt med den under fjolåret då äldsta dottern gick i förskolan. Under eftistimmarna på eftermiddagen erbjuds det både musikverksamhet, konstklubb och yoga för barn. Som förälder var jag otroligt tacksam över den här klubbverksamheten, eftersom det klart minskade på ”hobbyrumban” under kvällen och istället fick vi som familj mer tid tillsammans.
I dagens stressade samhälle där allt fler unga mår dåligt och riskerar att marginaliseras redan i ung ålder ser jag det som viktigt att det finns möjligheter till en meningsfull fritid för alla barn. Samtidigt ser jag det också som allt viktigare att man i familjen verkligen har tid för varandra. Det här pusslet är inte alltid lätt, men med flexiblare hobbymöjligheter kanske familjerna hinner få någon kväll i veckan tillsammans. Det kan vara just det som våra barn behöver.
