I dag behandlar vi en interpellation som andas pessimism. Jag har svårt att förstå varför.
Regeringen gör 2020 betydliga investeringar i kunnande och utbildning. Helhetssatsningen på 256 miljoner euro omfattar alla utbildningsstadier. Detta förbättrar utbildningens kvalitet och höjer finländarnas kompetensnivå – inget snack om saken. Trots att det finns många olyckskorpar som tänker annorlunda vill jag påstå att regeringen målmedvetet går in för en politik som stärker Finlands internationella konkurrenskraft och skapar förutsättningar för en hållbar ökning av sysselsättningen.
Ett viktigt verktyg för att nå sysselsättningsmålet är att man tryggar företagens verksamhetsförutsättningar och främjar företagens tillväxt och internationalisering. Det har man gjort i den region därifrån jag kommer och i Österbotten ser vi resultat. Där på exportkusten finns en sysselsättningsgrad som redan är över 75 procent. En sysselsättningsgrad på 75 procent – på nordisk nivå – är inte alls orealistisk, bästa Samlingspartiet.
Regeringen har bestämt att ta fram en företagsstrategi och vi har förbundit oss att konkret göra framsteg som ger den flexibilitet som arbetsmarknaden behöver.
För att uppmuntra till investeringar inför regeringen dubbla avskrivningar (kaksinkertaisista poistoista) under fyra år – en tydlig signal om att det lönar sig att investera nu. Dessutom erbjuds företagen ett extra 50 procents skatteavdrag för forsknings- och innovationsprojekt (50 prosentin ylimääräinen verovähennys).
Att det därutöver görs tydliga satsningar för att lindra mental ohälsa är av stor betydelse när det gäller att skapa förutsättningar för ett bättre arbetsliv.
För många företag är bristen på arbetskraft det största problemet. Här serveras åtgärder som man hade hoppats att redan den förra regeringen skulle ha kommit på. Nej, det är inte så att regeringen nu slopar behovsprövningen, även om det skulle finnas goda skäl för det. Men däremot försnabbas processerna. Företagen får en garanti på att proceduren inte får ta mera än fyra veckor – bra. Dessutom ska utländska studerande, utan nya lovprocesser, få stanna kvar i Finland efter avklarade studier. Det här är viktigt för att höja sysselsättningen och hålla kvar den kompetens som finns i landet.
Ärade talman,
Ett av interpellationens påståenden är att regeringens skattepolitik försämrar sysselsättningen. Det här tillbakavisar jag gärna. Också Samlingspartiet vet att som resultat av regeringsförhandlingarna bestämdes att företagsbeskattningen inte skärps, inte heller kapitalskatten eller inkomstskatten – tvärtom lindrar regeringen beskattningen av låg- och medelinkomsttagare med 200 miljoner euro.
Ja, vi vet att å andra sidan höjs skatten på trafikbränslen med 250 miljoner euro. Här handlar det om att prioritera. Efter fyra långa år av indexnedfrysning – som varit betungande både för enskilda människor och för våra universitet och skolor – har denna regering bestämt att normala indexhöjningar av sociala förmåner och utbildningsanslag nu igen återställs. För att inte tala om investeringarna i infrastrukturen som regeringen genomför.
Det är ju ett sådant samhälle som vi vill ha. Svenska riksdagsgruppen och SFP vill ha ett samhälle som är socialt rättvist, som tror på att satsningar på utbildning, forskning och innovationer ger mervärde och dynamik. Vi vill också ha ett land där de äldre får en trygg, mänsklig vård.
Då kanske vi klarar av att betala litet mer för bränslet – observera att höjningen inte är större än att den motsvarar den beräknade ökningen i konsumentpriserna.
Också oppositionen borde läsa Finansministeriets uträkning som visar att köpkraften förbättras hos hela 70 procent av finländarna tack vare regeringens budget.
Ärade talman,
Det är bara några månader sedan den nya regeringen tillträdde. Det är snabbt som oppositionen tillgriper det tyngsta parlamentariska vapnet för att uttrycka sitt misstroende. Samlingspartiet har rätt i att utmaningen att höja sysselsättningsgraden till 75 procent under den kommande fyraårsperioden är tuff i en tid då de ekonomiska utsikterna har försämrats.
Jag är ändå förvånad hur mycket pessimism interpellationstexten andas.
Genom investeringar i bland annat miljöteknologiskt toppkunnande kan ett relativt litet land som Finland ha en betydande inverkan på stävjandet av klimatförändringen – samtidigt som vi håvar in livsviktiga export-euron för finansierandet av våra välfärdstjänster. Finländarna har all orsak att blicka positivt mot de möjligheter framtiden för med sig. Ingen vinner på att vi förstelnas i den typ av tärande pessimism, som denna interpellation tyvärr ger uttryck för.
