Sommarledigheten kan ge oss tid att reflektera över vår omgivning och tillbringa tid med våra allra käraste. Jag har under en del av min ledighet fått följa med min sons fotbollslag till Dublin. Det var en väldigt trevlig resa och jag kunde igen en gång konstatera att idrott är givande på så många olika sätt. Den förenar och fostrar, förutom att det handlar om tävling. Pojkarnas lag hade för övrigt laganda som motto.
Idrott och motion är bra och nyttigt också på många andra sätt. Undersökningar visar att de stärker oss som människor både fysiskt och psykiskt. Idrott kan också ge oss en känsla av delaktighet oberoende om vi deltar som idrottare, bakgrundsaktörer i en förening eller på läktaren. För mig är motion en viktig del av vardagen. Den ger mig energi och får mig att må bra.
Alla borde ha rätt och möjligheter till idrott och motion, speciellt med tanke på de positiva effekter det har på individnivå. Både äldre och yngre borde få leka, motionera eller idrotta. För att det här ska vara möjligt behöver det finnas eller skapas tillräckligt bra förutsättningar i form av olika anläggningar. Ansvaret för det ligger till stora delar på kommuner och staten, men även den privata sidans bidrag är av stort värde.
Då jag för en vecka sen vistades i Dublin var jag imponerad över hur staden och universiteten satsat på fina och ändamålsenliga faciliteter för åtminstone fotboll och rugby. Visst har det ju satsats en hel del på idrottsanläggningar även i Finland under de senaste åren, men jag tycker ändå att vi borde göra ännu mera. Med tanke på hur viktigt det är att människor rör på sig behöver det finnas goda förutsättningar att lätt kunna syssla med motion och idrott. Alla trivs inte med eller är lämpade för samma grenar. Därför måste det finnas en bredd av olika alternativ. Det ska finnas fotbollsplaner, inomhusanläggningar, näridrottsplatser, lättrafikleder, löptrappor och förstås också lekplatser som inspirerar till rörelse.
Det är inte alltid bara existensen av faciliteterna som garanterar jämlika möjligheter till motion och idrott. I somras deltog jag i en diskussion i Suomi Areena om jämställdhet inom idrotten. Budskapet var tydligt. Vi behöver medvetna och konsekventa åtgärder och en bra uppföljning av dem för att verkligen ge lika förutsättningar inom idrotten för män och kvinnor. Det handlar om allt från träningsförhållanden, utrymmen, hur offentliga stöd fördelas, antal träningar och tränarnas utbildningsnivå till sponsorer, publik och synlighet. Alla de här faktorerna hänger ihop och påverkar varandra.
Yle är ett bra exempel på hur man målmedvetet kan förbättra jämställdheten inom sitt eget område. Yle har strategiskt arbetat för att genom sina kanaler sträva till att visa lika mycket dam- och herridrott och dessutom också porträttera idrottarna på samma villkor. Sändningen av hela sommarens fotbolls-VM för damer är ett bra exempel på medvetna val. Det var en mycket lyckad satsning.
Min erfarenhet från idrotten och också resan till Dublin är att både män och kvinnor kan vara lika bra idrottare. Att se unga pojkar göra Megan Rapinoes eller andra måldrottningars målgester från sommarens fotbolls-VM känns bra att se. Vi måste se till att skapa jämställda förutsättningar för alla, innan vi kan räkna med framgång. Det stöder i grund och botten våra allas välmående oberoende om vi siktar på att bli bäst i vår gren eller bara må lite bättre.
