Det beräknas att cirka 15 procent eller 750 000–800 000 personer av Finlands befolkning har en hörselnedsättning och att siffran globalt ungefär är 466 miljoner människor.

Lägg till detta en åldrande befolkning och vi inser att antalet personer som behöver service, hjälp och rådgivning är mycket stort. I dag firas Världshälsoorganisationens internationella hörseldag. Hörseldagen till ära understryker vi i år vikten av hörselundersökningar, alla borde kontrollera sin hörsel regelbundet.

En förutsättning för delaktighet på samhällets alla områden är att vi skapar de rätta förutsättningarna för detta, också för personer med hörselnedsättning. Olika åldersgrupper har olika behov, men gemensamt för alla är behovet av att man redan i planeringsskedet beaktar personer med hörselnedsättning.

Eftersom personer aktiva i arbetslivet åldras växer även antalet med hörselnedsättning i arbetslivet. Största delen av den arbetsföra befolkningen får vetskap om sin hörselskada för sent, vilket utgör en uppenbar risk för arbetsförmågan. Hörselundersökningar borde inkluderas i den ordinarie företagshälsovården. Arbetsmiljön kan göras tillgänglig för personer med hörselnedsättning, hindret är oftast bristen på kunskap om redan existerande lösningar.

För barn med hörselnedsättning är det oerhört viktigt att ljudmiljön i daghem och skola beaktar de behov dessa barn och unga har. Även här borde man redan i planeringsskedet av daghem och skolor trygga en ljudmiljö som stöder inlärningen.

Tillgången till skrivtolk är många gånger avgörande då vi talar om delaktighet. Skrivtolkning är ett viktigt redskap som möjliggör en kvalitativ kommunikation för personer med nedsatt hörsel. Människor i alla åldrar nekas skrivtolkning vid olika tillfällen. Unga personer som inte klarar av att studera och skaffa sig ett yrke på grund av att skrivtolk inte finns att tillgå måtte vara ett bottennapp för en rätts- och välfärdsstat som Finland.

En utredning visar att under en period på ett halvt år blev ungefär 7 procent av de finskspråkiga beställningarna utan skrivtolk och ungefär 11 procent av de svenskspråkiga beställningarna. Detta är oacceptabelt. Det behövs fler svenska skrivtolkar för att garantera samhälleligt deltagande på lika villkor för svenskspråkiga personer med hörselnedsättning. I dag finns det fem svenskspråkiga skrivtolkar i Finland.

Tillgång till information och kommunikationen är en förutsättning för rätten till åsiktsfrihet och yttrandefrihet, vilken garanteras i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

Tillgången till utbildade audionomer är en annan mycket kritisk faktor för välmående och livskvalitet hos personer med hörselnedsättning. Yrkesbarometern från 2018 som arbetskraftsmyndigheterna sammanställer visar att det råder brist på audionomer i hela landet förutom i Kajanaland. På många håll i landet är väntetiden till en audionom över en månad.

Den senaste tvåspråkiga audionomutbildningen ordnades 2010 av Novia tillsammans med Turun ammattikorkeakoulu. Finskspråkig audionomutbildning ordnas inte heller varje år. Många audionomer kommer att pensioneras under nästa decennium och bristen på både svensk- och finskspråkiga audionomer är mycket oroväckande. Audionomutbildningen utvecklas inte heller tillräckligt trots att audionomernas arbetsbild hela tiden förändras på grund av exempelvis ny teknologi. Vi behöver audionomer som har rätt innehåll i utbildningen, eftersom innehållet i dag inte motsvarar behoven.