Energibeviset för byggnader skall mäta en byggnads energieffektivitet och den vägen styra vårt byggande i en mer resurseffektiv riktning. I energibeviset framkommer det teoretiskt uträknade E-talet, som anger hur energieffektiv bygganden är.
Vad har vi då fått? Om man får tro Helens statistik över åtgången av primärenergi i våningshus i Helsingfors har resultaten varit magra. Enligt den statistiken är ett bostadshus som byggdes för över hundra år sedan i stort sett lika energieffektivt som ett hus som är byggt hundra år senare. Det här trots att en byggnad från tidigt 1900-tal med sina massiva tegelväggar på intet sätt kan matcha energibeviset för ett modernt våningshus.
Samtidigt tror jag inte någon av oss tror att ett våningshus byggt år 2000 skall stå här om hundra år. Och lika lite tror någon på att ett våningshus byggt år 1900 inte skulle stå kvar om hundra år.
Motsvarande resultat har professor Vinha från Tammerfors tekniska universitet kommit fram till bland annat i forskningsprojektet COMBI. Han har konstaterat att nya konstruktioner är mindre energieffektiva än vad deras E-tal låter påskina – och att gamla, massiva konstruktioners energieffektivitet är bättre än väntat.
Han har också påvisat att tjockare lager isolering korrelerar med högre risk för fukttekniska problem. Ju mer isolering man har, desto känsligare är konstruktionen för fel i byggnadsprocessen eller i underhåll.
I många kommuner står man med facit på hand. Genom att optimera teoretisk energieffektivitet har vi åstadkommit byggnader som inte håller för tidens tand, som är svåra att underhålla och som enligt Helens statistik inte ens är speciellt energieffektiva.
I synnerhet när det gäller renovering av äldre byggnader gäller det att vara på sin vakt. Om man då via energibeviset kräver högre energieffektivitet leder det lätt till maskinell ventilation och via det undertryck, som kan ha katastrofala följder för byggnaden och inomhusluften.
Vad borde vi då göra? Vi måste inse, att en gammal byggnad inte är samma sak som en ny. När man renoverar gammalt skall man inte kräva samma nivå av teoretisk energieffektivitet som för en modern byggnad.
Energibeviset borde genomgå en totalrenovering. I stället för att beakta det teoretiska E-talet borde vi se över byggnadens hela koldioxidavtryck, från produktionen av material till hur lätt materialet är att återvinna. Det här skulle gynna säkra massiva konstruktioner i till exempel inhemskt trä och föra oss närmare våra klimatmål. Det skulle troligtvis också leda till att vi frångår de komplicerade och riskabla konstuktioner vi använder oss av idag.
Först om vi mäter rätt saker, på rätt sätt, kan vi bygga hållbart.
