Skräddarsydda lösningar stöder de unga bäst

14.10.2018 kl. 09:56
Att skapa jämlika förutsättningar för alla barn och unga blir allt viktigare då hemmets socioekonomiska ställning i allt högre grad påverkar inlärningen.

Diskussionen inför nästa riksdagsperiod bör handla om de prioriteringar vi vill göra inom alla samhällssektorer, framför allt inom utbildningspolitiken. Under flera perioder har det skurits i anslagen för utbildningen. Nedskärningar i kombination med en ständigt föränderlig värld och en arbetsmarknad där kunskap åldras i aldrig förr skådad takt innebär att varje planerad åtgärd och varje satsad euro noggrant bör övervägas.

 

Att skapa jämlika förutsättningar för alla barn och unga blir allt viktigare då hemmets socioekonomiska ställning i allt högre grad påverkar inlärningen. Satsningar på småbarnspedagogik lönar sig eftersom forskning visar att de positiva effekterna av en högklassig småbarnspedagogik påverkar inlärningen ända upp i tonåren.

 

Att erbjuda avgiftsfri småbarnspedagogik för exempelvis barn över tre år under fyra timmar per dag skulle få flera barn att delta. En tvåårig förskola skulle innebära att vi kan stöda barnen ett år tidigare. De barn som behöver stöd eller som kräver mera tid för att uppnå de färdigheter som behövs inför skolstart skulle få ett år till för denna process.

 

Ungefär 11 procent av de unga som går ut nian saknar de färdigheter som behövs för att kunna påbörja studier i gymnasium eller i yrkesskola. Siffran förskräcker och vi bör fråga oss vad vi tror att bäst hjälper dessa unga. Är det riktade, flexibla och individuella lösningar eller är det åtgärder som gäller alla i form av till exempel förlängd läroplikt?

 

En förlängd läroplikt har inbyggda problem. De kostnader som automatiskt följer med i form av exempelvis avgiftsfria läromedel och skolskjutsar innebär att vi trots dessa kostnader inte kan erbjuda något extra riktat stöd till dem som skulle behöva det. Rädslan är alltså att pengarna går till skjutsar och skolmaterial för alla utan att vi kan erbjuda mera stöd för dem som verkligen behöver det. Lite tillspetsat kunde man säga att vad gör en ung person med gratis skolskjuts om hen mår så dåligt eller livet som helhet är så kaotiskt att hen inte orkar ta sig till busshållplatsen?

 

Om en ung person tillåts att gå ut grundläggande utbildningen utan den kunskap och de färdigheter som behövs för fortsatta studier på andra stadiet måste nog blickarna riktas mot grundläggande utbildningen. Vad kan vi göra på annat sätt?    

 

Att rikta pengar till befintliga alternativ och till individuella, skräddarsydda lösningar stöder individen mera än en mekanisk förlängd läroplikt. Förutsatt att man faktiskt vid rätt tidpunkt och tillräckligt mångsidigt sätter in stödåtgärder. 

 

Redan idag har vi ett brett utbud av åtgärder att ta till för att unga verkligen ska få sitt avgångsbetyg. Det är centralt att hitta de åtgärder som också stöder motivationen att söka sig vidare.

 

Rätten till det s.k. trestegsstödet fungerar på sina håll dåligt i praktiken, byråkrati och brist på resurser är orsak till detta. Flexibel grundläggande utbildning (JOPO) möjliggör att en del av skolgången kan till exempel utföras på arbetsplatser, inom föreningar och i ungdomsverkstäder. Varför inte satsa resurser på studiehandledning och på fungerande och tillräcklig elevvård i form av mångprofessionellt samarbete? För många unga är någon form av rehabilitering en förutsättning för att orka vidare.

 

Vi måste också bli bättre på att se barns och ungas livssituation som helhet. Det hjälper inte enbart att erbjuda till exempel stödundervisning om hemmet är en otrygg plats på grund av olika missbruk eller mentala problem i familjen. Skolan kan inte lämnas ensam med problem skolan inte kan lösa.

 

Jag tror att vi ska prioritera småbarnspedagogik och grundläggande utbildning för att förhindra utslagning. Vi ska ha nolltolerans för att man kan gå ut nian utan att ha den kunskap eller de färdigheter som behövs för att skaffa sig ett yrke. Allmänna åtgärder såsom förlängd läroplikt och som omfattar alla tenderar att inte nå dem som mest behöver stöd, handledning och uppmuntran för att ta sig vidare. Därför tror jag inte på den förlängda läroplikten. Oberoende av vilka åtgärder nästa regering vidtar krävs det resurser.

Mikaela Nylander

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.
11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00