Kolumn

Finland i världspolitikens blickfång

22.09.2018 kl. 07:05

För några dagar sedan avslutade den tyska förbundspresidenten Frank-Walter Steinmeier ett tre dagars statsbesök i Finland.

Den tyska förbundspresidenten har enligt den tyska grundlagen inte så mycket formell makt, men är statschef och är en mycket viktig informell politisk kraft i landet. Den tidigare socialdemokratiska utrikesministern i förbundskansler Angela Merkels regering lär ha varit en av krafterna som såg till att Socialdemokraterna på nytt gick in i en regering med Merkel och förra året räddade landet från en ännu längre oklar regeringsbildning.

Veckan innan var kronprinsessan Mary från Danmark på ett två dagars statsbesök i Helsingfors och Åbo. En månad tidigare besökte Frankrikes president Emmanuel Macron Finland för ett snabbt statsbesök. I somras besökte, som hela världen vet, både USA:s president Donald Trump och Rysslands president Vladimir Putin Finland. Listan slutar inte där. Vladimir Putin besökte Finland också ifjol. Det gjorde också Kinas president Xi Jingping, som under sin flygresa till Florida för att träffa Trump gjorde ett mellanstopp i Europa, i Finland ett statsbesök. Japans statsminister Shinzo Abe kom också via Helsingfors på sommaren på väg hem från G20-mötet i Hamburg.

Jag kan inte minnas att Finland skulle haft så här mycket stora statsbesök på så kort tid tidigare. Nästan varje vecka kopplas trafikljusen bort på Mannerheimvägen utanför riksdagen då de poliseskorterade bilkortegerna drar förbi. Som tur är behöver alla besök inte lika mycket förberedelser som då Trump kom. Då svetsades alla gatubrunnar fast i vägen längs rutten där hans kortege skulle köra fram några dagar senare.

Vad beror det på att statsbesöken blivit större och flera. En anledning är att Finland ifjol fyllde 100 år. Det betydde bland annat att samtliga nordiska kungafamiljer och Islands president besökte Helsingfors. I år fortsätter firandet genom att många länder firar 100 år av diplomatiska förbindelser med Finland. Men det här förklarar ändå inte alla besök.

Finland har helt enkelt blivit mer intressant i världspolitiken. Den största anledningen till det, tror jag, är president Sauli Niinistö som byggt upp ett så starkt kontaktnät. Kontakter ger information och information ger inflytande. Det föder ännu mer kontakter. Att Putin och Trump möttes i Helsingfors gör att många vill komma och träffa president Niinistö för att höra hans intryck. Det här märks också i alla de ministerbesök, parlamentariska delegationer och utrikespolitiska experter och journalister som kommit till Finland och besöker utrikesministeriet och riksdagen.

Kontakter är viktiga. Genom att man också håller sig relevant gör det att ett litet land som Finland kan bli större än sin befolkningsstorlek på den internationella scenen.

Det är till hela Finlands fördel att landet hålls relevant och intressant i den internationella diplomatin och de globala kontakterna. Det har indirekt också en positiv effekt på internationell handel och Finlands ekonomi. För uppsvinget Finland har på den internationella scenen förtjänar landets utrikesförvaltning beröm, men också i synnerhet president Sauli Niinistö, som enligt mig, gjort att Finland fått ökad vikt på den globala scenen.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.

11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.

03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.

19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.

12.09.2006 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.

05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.

21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.

01.06.2006 kl. 00:00