Deras problem och utmaningar påminner om våra i Finland. Tung byråkrati och stelbent myndighetsutövning där respekten för en av våra grundläggande rättigheter, egendomsskyddet får stryka på foten. Våra svenska yrkesbröder har också problem med vargen, där en disneyfierad bild av rovdjuret styr myndigheternas agerande. Och precis som i Finland har de rikssvenska miljöskyddsorganisationernas hängt sig fast vid en föråldrad syn på det moderna skogsbruket och vägrar se dess möjligheter att minska vårt beroende av fossila bränslen samtidigt som skogen fungerar som kolsänka.
Det som skiljer jordbruket i våra länder åt är främst två saker. Svenskarna är betydligt duktigare på att öka sin livsmedelsexport och där har vi finländare mycket att lära. Däremot börjar Sverige först nu vakna upp till att deras matförsörjning i en krissituation är ytterst utsatt. Självförsörjningsgraden i Sverige är endast 50 procent. Mer än varannan tugga som svenskarna sätter i munnen är alltså importerad. I Finland är vår självförsörjningsgrad på livsmedel 80 procent. Dessutom upprätthåller vår Försörjningsberedskapscentral ett säkerhetslager där ett års förbrukning av brödspannmål och utsäde förvaras. En stor majoritet av de finländska politikerna vet att matförsörjningen är en av de mest utsatta funktionerna vid en krissituation. Finland är logistiskt sett en ö där nästan 90 procent av de varor som importeras eller exporteras fraktas med fartyg. Det är alltså livsviktigt också ur en försörjningsberedskapssynvinkel att Finland upprätthåller en inhemsk livsmedelsproduktion.
I skrivande stund besöker den finska trädgårdssektorns intressebevakare SLC och Handelsträdgårdsförbundet riksdagen för att träffa oss beslutsfattare och bjuda på smakbitar och blommor. I deras vädjan till oss beslutsfattare ber trädgårdssektorn oss att vi verkar för trädgårdsproduktionens livsviktiga verksamhetsförutsättningar. Det är lätt att hålla med. I Finland är sex av tio tomater som äts inhemska medan i Sverige är bara var sjunde tomat odlad inom landets gränser. Det visar att vår trädgårdsnäring är i världsklass när det gäller ekologi och kvalitet. Förnyelsebar energi dominerar och endast 8 procent av växthusen värms idag upp med olja. Insektsangrepp bekämpas biologiskt och nya smaker kommer ut på marknaden varje år.
Växthusnäringen visar att klimat- och miljöhänsyn, forskning och ny teknik och lyhördhet för vad konsumenterna söker är ett framgångskoncept. Vem vill inte i fortsättningen ha möjlighet att köpa närproducerade grönsaker som är världen renaste, godaste och hållbart producerade?
