Vi har hört nästan hundra sakkunniga som gett sin syn på ärendet. Bland dem ministeriers ledande tjänstemän och experter, experter på ekonomi och landets främsta experter på hälso- och sjukvård. Majoriteten av dem har haft starka dubier till hur reformen genomförs. Det syns också i finansutskottets utlåtande som är mycket kritiskt. I sitt utlåtande lyfter utskottet visserligen fram möjligheter till inbesparingar men också att det finns stora ekonomiska risker om lagförslaget genomförs.

De största bristerna är att det saknas en helhetsbedömning av reformens konsekvenser. Finansutskottet lyfter också fram riskerna med att de nya landskapens pengar inte räcker till när behovet och efterfrågan på vård ökar. Vidare så kritiserar utskottet att finansieringsmodellen inte sporrar landskapen att spara eller att hushålla med sina pengar. Eftersom staten står för notan är modellen tvärtom nu sådan att det snarast lönar sig för landskapen att använda allt som budgeterats åt det och mera därtill. 

Med ett sådant utlåtande skulle man ju kunna tänka sig att regeringspartierna saktar ner på takten och gör nya beräkningar och lagförslag. Det rör sig om oerhört stora pengar. Den del av vården som kommer att konkurrensutsättas, det vill säga kommer att omfattas av valfriheten, uppgår till 18,4 miljarder per år. Som jämförelse kan jag nämna att Finlands statsbudget är cirka 55 miljarder euro. Och när man öppnar marknaden för konkurrens och privata företag så måste det lyckas på första försöket. Som bekant så kan man sälja sin egendom endast en gång.

Regeringens trovärdighet ökade inte av att finansministeriet levererade en tilläggsutredning med helt nya siffror kvällen innan finansutskottet skulle fatta sitt beslut. I utredningen har man valt att inte alls räkna med inbesparingarna från själva valfriheten. Istället uppskattar man bara att det kan finnas en inbesparingspotential på upp till 4,6 miljarder euro per år genom att ta i bruk ny teknik och kunskap och via bättre samordning av tjänsterna.  Lite cyniskt kan man säga att inget hindrar ju att våra sjukvårdsdistrikt gör inbesparingarna utan denna megareform.

I finansutskottet förenade sig alla oppositionspartier i en gemensam avvikande åsikt. Vi kräver att en konsekvensbedömning över reformen görs, att regeringen levererar precisa beräkningar över reformens kostnader och att regeringen bedömer hur mycket tilläggsfinansiering landskapen kommer att behöva som följd av höjda kostnader och vad det innebär för budgetramarna. Det som alla oppositionspartier är överens om är att de ekonomiska riskerna med vård- och landskapsreformen är oskäligt stora och att lagförslagen som sådana inte borde godkännas. Regeringen får inte driva igenom den största reformen i Finlands historia med bindel för ögonen och med hopp om att det inte finns hinder i vägen. Vi kräver bättre än så!