Oppositionen interpellerar om ojämlikhet i utbildningen

09.02.2018 kl. 10:48
Alla oppositionspartier lämnar på fredagen in en interpellation om ojämlikhet i utbildningen. Initiativtagare är De Gröna och interpellationens första undertecknare är De Grönas ordförande Touko Aalto.

- Vår stolthet har varit jämlikheten i utbildningen och varje barns möjlighet att förverkliga sina drömmar. Regeringen har inte ingripit för att motverka den ökande ojämlikheten. De nedskärningar som regeringen har gjort raserar grunderna för jämlikheten i utbildningen. Regeringen har gjort inskränkningar i småbarnspedagogiken, grundskolan lider av stora problem. Kön och familjebakgrund påverkar allt mer skolframgången, säger De Grönas ordförande Touko Aalto.  

- Jämlikheten i utbildningen har varit stenfoten för kunnandet och framgången i Finland. Regeringens nedskärningar har ändå allvarligt raserat denna grund. SDP har föreslagit otaliga åtgärder för att motverka sämre inlärningsresultat och ökad ojämlikhet. En av de mest effektiva åtgärderna är att utvidga den avgiftsfriheten till andra stadiets utbildning. Utredningarna visar att ett väsentligt hinder för att utbilda sig är bristen på pengar och det dyra undervisningsmaterialet särskilt på andra stadiet. Också genom att eliminera de avgränsningar som finns inom småbarnspedagogiken kan man garantera jämlika utgångspunkter i livet redan i barndomen. Aktiveringsmodellen för arbetslösa har konkret visat vilka problem vi står inför, säger SDP:s gruppordförande Antti Lindtman.

- Nu då den ekonomiska nedgång som fortsatt ända till år 2015 har brutits, bör man satsa på utbildning och forskning mer än vad regeringen har gjort i sin plan för de offentliga finanserna. Samtidigt måste reformerna inom utbildningen fortsätta. Man bör rikta mer resurser på andra stadiets närundervisning och utbildningsplatserna bör bli fler. Extra stöd behövs också för elever med specialbehov, säger Sannfinländarnas första viceordförande Laura Huhtasaari.

- Finlands internationella trumfkort är inte enskilda toppförmågor, utan ett utbildningssystem som utgår från att alla är toppförmågor. Grunden för den finländska jämlikheten läggs redan i småbarnspedagogiken. Regeringen anser att en kvalitativ småbarnspedagogik inte är alla barns rätt, eftersom den subjektiva dagvårdsrätten inskränktes så att den inte mera gäller föräldrar som inte arbetar eller studerar på heltid. Jämlikheten förverkligas bara genom att återinföra den subjektiva dagvårdsrätten och kvaliteten i småbarnspedagogiken garanteras enbart genom att minska på gruppstorlekarna. Vi har inte råd att lämna en del av åldersklassen utanför en kvalitativ småbarnspedagogik. Lika litet har vi råd att låta företagen göra pengar på småbarnspedagogik. Det måste finnas klara gränser för vinstbringande verksamhet, säger Vänsterförbundets ordförande Li Andersson.

- Jag är mycket orolig för att jämlikheten inom utbildningen försvagas. Det är en ödesfråga för Finland hur vi lyckas stoppa ojämlikhetstrenden bland barn och unga. Hittills har vår styrka varit en jämlik skola för alla, men nu är vårt land på väg vi fel riktning. Därför kräver i en kursändring, säger SFP:s ordförande Anna-Maja Henriksson.

- De unga åldersklasserna måste ha rätt till en kvalitativ utbildning, men yrkesutbildningen och nivån för högskoleutbildningen har sjunkit till följd av regeringens häftiga nedskärningar. En allt större del av utbildningen sker numera genom nätstudier på egna villkor. Det måste inverka på kunnandet, särskilt på krävande områden som förutsätter ett starkt praktiskt kunnande, säger Kristdemokraternas riksdagsgrupps viceordförande Päivi Räsänen.

 
Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i Natos snabbinsatsstyrkor

Att skicka ut män och kvinnor till en svår krissituation kan vara ett svårt beslut. Eftersom Finland hör till världseliten på fredsbevarande operationer skulle det vara synnerligen svårt för oss att dra oss från ansvaret att bidra till att upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Det är i grunden det som ett kommande engagemang i Natos snabbinsatsstyrkor, NRF, skulle innebära; ett fortsatt finländskt engagemang för den internationella freden och säkerheten.
11.03.2008 kl. 15:15

Interpellationsdebatt om nedläggning av Stora Ensos fabriker och statens ägarpolitik

Att en fabriksnedläggning slår hårt mot den ort och region där den är verksam vet och förstår vi alla. Vi vet också vilken press beslutet sätter på arbetstagarna, deras familjer samt de lokala och regionala beslutsfattarna. Hoten om arbetslöshet och försämrade ekonomiska utsikter är tunga att bära med sig för alla inblandade. Det här har vi kunnat erfara på flera håll och i flera sektorer under de senaste åren i Finland. Den globala ekonomin för med sig nya utmaningar också för oss. Bolag verksamma i Finland spelar på samma globala marknad och med samma regler som bolag verksamma på helt andra håll. Finland är inte en åtskild del av Europa och världen - På gott och ont.
13.02.2008 kl. 16:30

Riksmötets öppningsdebatt 2008

Vi inleder 2008 i samma tecken som 2007 slutade. Den globala ekonomikurvan pekar neråt, i USA har man redan gått in för stödåtgärder för att stöda den inhemska konsumtionen och i Finland skriver de ekonomiska instituten och bankerna ner sina prognoser för tillväxten 2008.
12.02.2008 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för 2008

Den politiska hösten går mot sitt slut i och med att vi nu tar itu med behandlingen av budgetförslaget för nästa år. Jag vill börja med att tacka kollegerna i finansutskottet för en snabb och smidig behandling, men också regeringen för ett gott utgångsförslag.
17.12.2007 kl. 15:41

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35