Transport av personer och varor utgör en av de viktigaste delarna av vårt samhälles ekonomiska system. Transportföretagen ser fortsättningsvis ut att vara livsviktiga för det dagliga livet och för den ekonomiska tillväxten. För att varutransporterna ska fungera måste två grundförutsättningar uppfyllas. Dels måste transportföretagen ha möjlighet att bedriva en lönsam verksamhet, och dels måste vägnätet vara i bra eller åtminstone hyfsat skick.

En fungerande trafikinfrastruktur förutsätter ett regelbundet underhåll av trafiknätet, men naturligtvis också vissa nyinvesteringar. I Finland har vi inte under en mycket lång tid klarat av att hitta tillräckligt mycket budgetmedel för det här ändamålet. Det har därför uppstått en stor s.k. reparationsskuld. Vi skulle alltså behöva satsa betydligt mera pengar än vad vi gör i dag bara för att upprätthålla den nuvarande standarden, för att inte tala om vad som skulle behövas för att åtgärda den reparationsskuld som uppstått. Det här är problem som flera regeringar och riksdagar funderat på hur vi ska kunna lösa. Det finns en hel del tankar, men det stora dilemmat är att det krävs mera pengar än vad man hittills ansett att vi har råd med.

När man tänker på investeringar i infrastrukturen tänker man kanske ofta på nya stora projekt . Det som vi ändå behöver mest är satsningar på och förbättringar av vårt befintliga vägnät. Det är tex. helt klart att vi ska satsa på Kustbanan i stället för att bygga ett mycket dyrare nytt spår mellan samma ändstationer.  Ett problem som vi brottas med i synnerhet i Nyland,  är att tillväxtcentrum, i vårt fall huvudstadsregionen, ofta drar det längre strået när prioriteringar görs. Det är naturligtvis inte fel att det satsas i områden där det bor många människor och trafiken är livlig, men när Nyland får en viss andel av hela landets budgetmedel så leder det ofta till att de mera perifera delarna av Nyland, som Väst- och Östnyland får en betydigt mindre andel än motsvarande regioner på annat håll i landet.

 Vägarna och järnvägsspåren som löper genom Västnyland har en enorm betydelse för oss som bor här och vi vet att det också har det för export- och importindustrin tack vare transporterna över Hangö hamn. Det finns en outnyttjad potential i vår region, som vi kunde ta bättre vara på  genom investeringar i trafikinfrastrukturen. Därför är det viktigt att fortsätta kämpa för förbättringar av riksväg 25 och stamvägarna 51 och 52, det lägre vägnätet, såväl som kustbanan och elektrifieringen av Hangö–Hyvinge-banan. Att Hangö hamn nu går så bra, gör att vi har bättre argument än tidigare för våra anspråk.