Ärade talman,
Beslut om att öppna järnvägspersontrafiken för konkurrens är motiverat. Konkurrens är, rätt genomförd, bra. Kravet att öppna för konkurrens härstammar från EU:s fjärde järnvägspaket och det är i sig bra att minister Berner har varit aktiv i saken.

Att utveckla tågtrafiken sunt och användarvänligt är centralt för Svenska riksdagsgruppen och SFP. Vi har inte råd med några felsteg här. Det som bekymrar oss är att regeringens planer för att tidigarelägga konkurrensutsättningen inte övertygar.

Här vill jag understryka att detaljerna inte är irrelevanta. Tvärtom är det detaljerna som kan vara avgörande för om konkurrensutsättningen lyckas. Tågen som transportmedel påverkar många människors liv och vardag. Därför bör man kunna lita på att tidtabellerna håller och att tågen stannar på stationerna.

Vi anser det klokt att riksdagen i detta skede diskuterar den tilltänkta processen. Det är nu vi vill ha svar av regeringen, innan vi glider in i en process som senare kan vara svår att korrigera.
Det säger sig självt att konkurrensutsättningen bör genomföras så att tågtrafiken ökar sin popularitet som färdmedel. En annan målsättning bör vara att servicenivån säkerställs och att biljettpriserna hålls på en rimlig nivå.

I ett avlångt land som Finland – som dessutom har en annan spårbredd än resten av EU – är det inte så enkelt att genomföra en konkurrensutsättning av spårtrafiken.

En helt fundamental förutsättning för att konkurrensen ska fungera är att vi måste förbättra kapaciteten på vårt järnvägsnät. Som vi konstaterar i interpellationen: Utan investeringar finns det inte rum för tillväxt för nya operatörer på vårt huvudsakligen enspåriga bannät. Vi behöver dubbelspår, inte minst på Kustbanan. Den största flaskhalsen för både passagerar- och godstrafik är Stambanan mellan Helsingfors och Tammerfors. Om vi verkligen vill utveckla järnvägen som vårt mest klimatvänliga kommunikationsmedel måste kapaciteten på Stambanan förbättras.
Bristen på ledig spårkapacitet när det gäller lokaltågen i Helsingforsregionen är skriande.

Mot den bakgrunden är det förvånande hur litet regeringen i sin plan för öppen konkurrens talar om hur spårnätets kapacitet ska förbättras. Vad svara regeringen konkret på detta? Svenska riksdagsdagsgruppen anser att regeringen borde utarbeta en mekanism som säkerställer att det kontinuerligt görs investeringar i bannätet.

Ärade talman,

I förra fredagens nummer av Financial Times konstaterades klarsynt att det finns bevis på att avslutade statliga monopol har fungerat på vissa marknader, men inte på andra.

Vi vet alla att konkurrensutsättningen av järnvägspersontrafiken är ett krävande projekt och då är det, som jag sa, högst relevant att detaljerna görs rätt.

Det är av största vikt att man i den nya marknadsmodellen har avtal som förpliktigar företagen att säkerställa servicen. Målet ska naturligtvis vara att trygga tillgången till persontrafiktjänster på järnvägarna i hela landet.

Det är viktigt att VR bevaras som en stark aktör inom spårtrafiken också efter genomförd konkurrensutsättning. Ett statligt inflytande för att utveckla järnvägstrafiken behövs. Regeringen vill spjälka upp VR-Group Ab i tre skilda bolag. Är det nödvändigt med ett skilt materielbolag och ett skilt bolag för service- och underhåll? Här vill vi höra vilka välgrundade motiveringar regeringen har.

Till sist: Villkoret för att konkurrensutsättningen ska kunna genomföras är god lagberedning. Regeringen har inte alltid varit så bra på att lyssna på experter. Det får ju inte vara så att man selektivt lyssnar på de rådgivare och konsulter som ger de svar som man själv önskar och slår dövörat till för kritikerna?

En förutsättning för att en konkurrensutsättning av tågtrafiken ska lyckas är att det görs betydande investeringar i bannätet så att spårkapaciteten tryggas. Svenska riksdagsgruppen anser att denna förutsättning inte uppfylls och att regeringen inte presenterat en hållbar lösning för att åtgärda detta. Under beredningen har regeringen inte opartiskt beaktat olika experters synpunkter. Regeringen har inte heller förmått presentera en trovärdig helhetsplan för att öppna tågtrafiken för konkurrens.