Alkohålen i vårt politiska minne

03.10.2017 kl. 07:49
Besöket hos Rosalabryggaren för något år sedan öppnade på allvar ögonen för hur sträng och byråkratisk vår nuvarande alkohollag är för småbryggeriernas del.

Att inte få sälja ut sitt öl direkt från bryggeriet när nog gårdsviner och sahti sedan länge får säljas ut från gårdarna är inte begripligt. Därför är förslaget till ny alkohollag välkommen. Framöver får småbryggerier, som per år producerar högst 500.000 liter, sälja ut sina produkter – i lagen kallade ”hantverksöl” – direkt från bryggeriet.

Det våras alltså, bildligt och bokstavligt, för småbryggerierna.

Låter det som en nyhet? Säkert för ganska många.  Mediadiskussionen om den nya alkohollagen har hittills enbart handlat om huruvida matbutikerna skall få sälja 5,5-procentig öl, longdrinks, cider och blanddrycker – så kallad alkoläsk – mot 4,7 procent nu. Det här  dominerade också remissdebatten i riksdagen nyligen. Så brukar det gå i republiken, som kan bara diskutera bara en sa, en detalj, åt gången.

Utan uppmärksamhet har alltså passerat en massa annat som finns i lagförslaget. Som att restauranger  får sälja ut starköl att tas med, att staketen runt utskänkningsställen på festivalområden försvinner, att restauranger bara genom att meddela – idag behövs tillstånd – kan servera till klockan 04.00, att det blir lovligt att servera dubbla alkoholportioner, att Alko-butikerna kan hålla öppet till 21 på vardagar, att uppdelningen i A- och B-rättigheter på krogen förvinner. Och så alltså detta med småbryggerierna.

Men okej, låt även oss då smaka på frågan om vad dagligvatubutikerna skall få sälja och vad inte. Det handlar om effekterna – nu och senare. Om förslaget att då sälja 5,5-procentiga drycker går igenom säger experterna att konsumtionen på kort sikt ökar och priset sjunker i konkurrensen. Enligt Dagligvaruhandeln r.f blir prissänkningen 40-50 procent.  Samtidigt förlorar Alko 70 procent av sin försäljning av öl, cider och long drinks, vilket motsvarar 7 procent av omsättningen. Alko har antytt att detta har negativa effekter för alkobutiksnätet.

Hälsoeffekterna då? Enligt regeringspropositionen ökar alkoholkonsumtionen 5-6 procent, vilket betyder 150 nya dödsfall och 1500 alkoholrelaterade sjukdomar och olyckor per år. Detta, liksom de ekonomiska konsekvenserna för social- och hälsovården, arbetslivet med mera, påpekas av många av dem, som givit utlåtande om lagförslaget. Krassa siffror.

Så vad skall man tänka om allt detta? Mycket. Även om alkoholens skadeverkningar är omfattande och inte kan förringas måste man fråga sig: varför är alkoholen fortsättningsvis en så traumatisk fråga? Varför debatterar vi igen alkohollagstiftningen som om det vore första gången man tänker liberalisera och öka utbudet? Som om inte spelet öppnats redan 1969 då mellanölet släpptes fritt, 1994 då Alkos monopol avreglerades (förutom minutförsäljningen) inför EU-medlemskapet och 2004 då alkoholskatten sänktes med en tredjedel och resandeinförseln från andra EU-länder släppes fri – vilket främst märkts i form av ölrallyt från Estland.  

Såklart har vi en traumatisk historia då det gäller alkoholen. Vi har - så att säga - alkohål i vårt politiska minne. Åren 1919-32 gällde den famösa förbudslagen – tills den upphävdes i en folkomröstning. Smugglingen,  hembrännandetoch konsumtionen blomstrade dock oavsett - ja, eller just på grund av - förbudet. Men än idag har vi som arv från förbudslagens tid en bild, ja en mytbildning, kring alkoholen som den spännande förbjudna frukten. Den som är hårt reglerad, svåråtkomlig, lite tabubelagd, men just därför så eftertraktad, så lätt missbrukad. Måste det faktiskt vara så? Måste det vara så i all evighet?

Eller är det bara så att denna lagstadgade mystifiering av alkoholen, denna fälla vi gillrat åt oss själva, är vårt historiska öde? Att vi finländare i detta norrfångna land helt enkelt är genetiskt inkompetenta för att kunna skapa en vardaglig relation till alkoholen, som man har i många andra europeiska länder? Eller är det tvärtom så att man med små, försiktiga, men samtidigt målmedvetna, konsekventa steg bör fortsätta på den väg som stakats ut 1969, 1994 och 2004 – i hopp om att det friare utbudet på längre, sikt, trots ökade problem på kort sikt,  avdramatiserar, avmystifierar alkoholen och plockar ner den från sin piedestal?

De facto är vi redan på denna väg – även om debatten igen låter som att vi nu tar de första jungfruliga stegen. På femtio år har finländarnas alkoholkonsumtion förändrats radikalt. Då var över 70 procent av den statistikförda försäljningen starksprit. Då mellanölet släpptes 1969 ökade totalkonsumtionen, men styrdes – som planerat - mot svagare drycker. Idag är 50%  av all konsumerad alkohol öl, starkvarornas andel är en fjärdedel. Vinets har sedan 1985 ökat från 5 till 20 procent. En ”mellaneuropeisk trend” alltså här, om man vill se det så.

Nu gäller det då att välja väg – igen. Kan den föreslagna alkohollagsförändringen stärka denna redan femtioåriga ”utspädande” trend – samtidigt som Estland höjt alkoholskatten rejält och incitamenten för ölrallyt minskat? Också den frågan kommer säkert att gäcka social- och hälsovårdsutskottet, ett stort antal sakkunniga och slutligen hela stora salen då den nya alkohollagen rinner vidare i  riksdagens korridorer.

Stefan Wallin

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2009

Säkerhetsbegreppet omfattar idag betydligt mer än militär försvar, civilförsvar och tryggande av samhällets funktioner. Trots att vi bor och lever i norra Europa kan händelser var som helst i världen påverka vår uppfattning om vårt lands säkerhet. Vi måste också därför bidra till att stärka säkerheten på alla håll. En grundläggande fråga för vårt arbete för den globala säkerheten är vårt biståndsarbete. Utvecklingssamarbetet stöder förebyggande verksamhet, medling och fredsprocesser, återuppbyggnad efter konflikter samt eftervård efter kriser och naturkatastrofer. Det är viktigt att i utvecklingssamarbetet satsa på allt som kan stöda en demokratisk utveckling på olika håll i världen.
11.02.2009 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2009

År 2009 kommer att präglas av den ekonomiska recession som vi nu befinner oss i. Frågan nu är bara hur djupt vi sjunker och hur länge den varar. Statsrådet har redan avgett ett förslag till en första tilläggsbudget med ordentliga stimulansåtgärder. Efter beslutet har budgeten och den första tilläggsbudgeten tillsammans en stimulanseffekt för 2009 som enligt Europeiska kommissionens jämförelse är den tredje största bland EU:s 27 medlemsländer. Resten av den politik om förs under året och de propositioner regeringen avger kommer alla att speglas mot denna bakgrund.
10.02.2009 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2009

Det ekonomiska läget ser nu mycket annorlunda ut än vad det gjorde i mitten av september när vi diskuterade budgetförslaget i remissdebatt. Nu, tre månader senare, befinner vi oss i en ekonomisk tillbakagång, där dåliga prognoser var och annan vecka ersätts av nya, ännu sämre prognoser. Det har vi märkt genom ökade samarbetsförhandlingar, uppsägningar och permitteringar. Nästa år kommer att avvika från det vi blivit vana med under en längre tid. Vi är rädda för att arbetslösheten kommer att öka och den ekonomiska tillväxten att avta. Nu är goda råd dyra. Det gäller att anpassa budgetåtgärderna till den uppkomna situationen och rikta in dem på åtgärder som stimulerar inhemsk produktion, konsumtion och sysselsättning.
15.12.2008 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om reformen av upphandlingslagen

Målsättningen med upphandlingslagstiftningen är att säkerställa en fri rörlighet för varor och tjänster samt en välfungerande inre marknad, att effektivera användningen av offentliga medel och främja upphandling av hög kvalitet, samt främja en ökad öppenhet i upphandlingen.
26.11.2008 kl. 16:17

Remissdebatt om statsrådets klimat- och energistrategi

Regeringen har avgivit en av de viktigaste redogörelserna under hela regeringsperioden. Klimat- och energifrågorna bildar idag en helhet som inte kan skiljas åt och som genomsyrar både den nationella och internationella politiken. Vissa ramvillkor är fastställda för Finlands energi- och klimatpolitik genom EU:s klimatpolitik och internatioenlla överenskommelser. Inom Eu har man kommit överens om att utsläppen av växthusgaser skall minska med 20%, energieffektiviteten förbättras så att energiförbrukningen minskar med 20% och andelen förnybar energi av den slutliga energiförbrukningen på EU-nivå ska öka till 20% till år 2020 jämfört med nivåerna år 1990. För Finland betyder det att andelen förnybar energi skall öka till 38 % från nuvarande 29%.
12.11.2008 kl. 16:15

Revisionsutskottets betänkande om informationsstyrning inom social- och hälsovården

Den första juni ifjol trädde lagändringen som innebär att revisionsutskottets uppdrag finns upptaget i grundlagen ikraft. Revisionsutskottets roll och arbete är viktigt. Att riksdagen har ett eget organ som på en allmän nivå övervakar användningen av statsfinanserna och kan påtala brister samt lyfta upp frågor till diskussion stärker riksdagens roll som det ledande statsorganet. Gällande just denna diskussion är det bara synd att såväl tidpunkt som tema sammanfaller med interpellationen vi diskuterade i tisdags.
16.10.2008 kl. 17:45

Remissdebatt om statsrådets innovationspolitiska redogörelse

Innovationspolitik är ett relativt abstrakt tema – och jag är inte helt säker på om redogörelsen som sådan lyckas räta ut alla frågetecken, eftersom de konkreta angreppssätten och åtgärderna emellanåt förblir aningen ogripbara. Detta berör alla teman som man spontant anser borde finnas med i innovationspolitiken: Utvecklingen och forskningen som en bas att stå på, behovet av finansiering och riskfinansiering, behovet av kunnande, kompetens och företagande samt de utmaningar som globaliseringen medför. Att på ett framgångsrikt sätt genomföra de förslag som statsrådet framför i redogörelsen kräver en väl genomtänkt och konkret verkställighetsplan som är förankrad i både budget och rambudget.
15.10.2008 kl. 16:15