Man hade dock haft en jobbig tid i regeringen och partiet kämpade i motvind i valkampanjen. Alla visste att det skulle gå dåligt för partiet, men ingen hade förväntat sig att det skulle gå så dåligt som det gick. Partiet tappade från 14,6 % till 4,8 % och föll under 5 %-spärren. Samtliga riksdagsledamöter föll ur och flera hundra personer blev av med jobbet den kvällen. Stämningen i salen påminde snarare om en väntsal till tandläkaren för rotfyllningar, än en valvaka. Det var en brutal kväll politiskt.
I söndags var det val i Tyskland igen. Den här gången hade jag inte möjlighet att vara på plats i Berlin, men stämningen måste ha varit den rakt motsatta på FDPs valvaka den här gången då partiet kom tillbaka med besked med 11 %. En av partiets mest prominenta politiker, Alexander Graf Lambsdorff, sa till mig efter förlusten 2013 att regera med Angela Merkel är som att regera med en svart änka. Man överlever inte politiskt. Det här fick tyska Socialdemokraterna känna av den här gången. Med bara drygt 20 % av rösterna gjorde partiet, efter att ha varit i koalition med Merkel, sitt sämsta valresultat någonsin. Valet blev inte heller en framgång för Merkels CDU. Även om CDU blev det klart största partiet tappade man stort från 41,5 % till 33 %. Det sammanlagda stödet för de två stora traditionella partierna, som på 1970-talet var 90 %, blev i söndagens val inte ens 55 %.
Ytterhögerpartiet Alternativ für Deutschland var valets största vinnare då de nu för första gången tar plats i Förbundsdagen. I och med det finns det för första gången sedan 1945 ett ytterhögerparti representerat i Tysklands riksdag. Stödet de fick, 13 %, var lite större än väntat. Partiet kommer skaka om det politiska Tyskland och den politiska debatten riskerar att fortsätta bli tuffare.
Regeringsbildningen kommer bli svår. Det finns egentligen enbart två alternativ till regeringar. Den ena möjligheten är att nuvarande, Grosse Koalition med Merkels CDU och Socialdemokraterna, fortsätter. Socialdemokraterna har dock sagt att de vill gå i opposition. Det gör i så fall att det i praktiken bara återstår ett annat alternativ, en så kallad Jamaicaregering (kallad så efter partiernas färger) med CDU (svart), FDP (gul) och Gröna (grön). Om det bara finns ett reellt regeringsalternativ kommer förhandlingarna bli jobbiga eftersom alla vet sitt pris. En sådan regering kommer inte heller att bli lätt att sy ihop p.g.a. stora skillnader i prioriteringarna mellan marknadsliberala FDP, miljöfokuserade gröna och konservativa CDU. Alla partier är EU-positiva, men skiljer sig mycket också i EU-politiken. FDP har tidigare öppet föreslagit att Grekland borde sparkas ur eurozonen. En sådan regering kan således bli slitsam för Merkels EU-ledarskap.
Å andra sidan är både FDP och Gröna dynamiska partier med duktiga partiledare som kan komplettera Merkel. En sådan regering kunde bli en positiv överraskning både för Tyskland och EU. Att CDU blev störst gör att Merkel kan fortsätta som förbundskansler, vilket är viktigt för stabiliteten i Europa. Angela Merkel behövs som ledare i världen och jag ser fram emot att hon kan fortsätta som förbundskansler
