Remissdebatt om budgetpropositionen för 2018

20.09.2017 kl. 10:36
Gruppanförande 20.9.2017, Joakim Strand

Fru talman, arvoisa rouva puhemies,

”Vi har ett nordiskt välfärdssamhälle, med sina förmåner och sin service, men vår sysselsättningsgrad är på sydeuropeisk nivå.”

Det här är ett citat av statssekreterare Martti Hetemäki. Det är inget nytt citat. Han sa det inför budgetbehandlingen för ett år sedan. Finansministeriets starke man Hetemäki kunde säga det igen, för det som behövs är en helt ny ambitionsnivå när det gäller sysselsättningsgraden.

Tyvärr, trots bättre tider, ligger sysselsättningsgraden fortfarande kring 70 procent. Inte ens med regeringens mål 72 procent – som inte verkar uppnås under valperioden – kommer vi nära en anständig nordisk nivå.

Svenska riksdagsgruppen håller med Hetemäki: sysselsättningsgraden måste upp till de övriga nordiska ländernas nivå och på sikt till 80 procent. Åland ligger redan på den nivån, och även på Österbottens exportkust ligger man nära 75 procent redan idag. Så omöjligt är det definitivt inte. I Sverige reformerades arbetslivet för över tio år sedan – faktiskt, under en socialdemokratisk regering – och där kan man nu njuta av frukterna i form av en sysselsättningsgrad på 77 procent.

Det är dock skäl för regeringen – också nu när det går bättre – att klart se de konkurrensfördelar vårt land har och våga satsa på de reformer som vår ekonomi behöver.

Det finns exempel på bra, aktiverande åtgärder i budgetboken – att det blir möjligt att använda utkomstskyddet för arbetslösa till att starta ett eget företag eller studier är ett sådant. I Svenska riksdagsgruppens sysselsättningsprogram har vi listat flera åtgärder och efterlyst en ny kultur med konstruktiva dialoger på själva arbetsplatserna. Gott ledarskap höjer motivationen och förbättrar arbetshälsan.

Det som däremot saknas i budgetförslaget är resurser för att genomföra en genomgripande reform av familjeledigheterna. Vi behöver en reform, som inte är något kostnadsneutralt ytskrap, utan det ska märkas att man investerar i framtiden, att man stärker jämställdheten och att man genom att satsa på familjerna bidrar till ett mer optimistiskt samhällsklimat och framtidstro. Fiffigast skulle vara att ta med oppositionen i beredningen – för nu behövs ett resultat som håller över flera valperioder.

Väsentligt är också att Finland återtar sin position som ett land där utbildning och forskning är utgångspunkten för vår framgång. Färsk OECD-statistik visar att Finland de senaste åren har tappat terräng.

Utbildningssatsningarna i budgetförslaget räcker inte till med tanke på hur stora nedskärningar som gjorts tidigare och universitetens situation.

Det är också en ödesfråga av vi fortsätter att skapa likvärdiga förutsättningar i den grundläggande utbildningen för alla barn, oberoende av familjens socioekonomiska bakgrund.

Dropout-fenomenet särskilt bland pojkar är allvarligt och vi inte har råd att vara likgiltiga till det. Bland annat den här utmaningen togs upp då vår riksdagsgrupp på sommarmötet sammanställde tolv åtgärder för att hjälpa de mest utsatta grupperna i samhället.

Många i vårt samhälle kommer aldrig in på arbetsmarknaden och vi vet att 30-åringar sjukpensioneras på grund av mental ohälsa. Därför har SFP och Svenska riksdagsgruppen efterlyst ett omfattande nationellt program för den mentala hälsan. Vi hoppas regeringen tar lyra på vårt initiativ. Det kostar samhället nämligen miljarder att låta det bli ogjort, förutom allt det mänskliga lidande det innebär för de drabbade och deras anhöriga. 

Personligen anser jag att de överskuldsatta – det handlar om inte mindre än 400 000 personer med betalningsstörningar  – inte fått den uppmärksamhet problemet skulle kräva och därför noterar jag med tillfredsställelse att regeringen har tänkt göra något åt saken.

Svenska riksdagsgruppen fortsätter att efterlysa en vettig vård- och landskapsreform. Det är fortfarande dunkelt hur regeringen med reformen i praktiken ska genomföra en minskning av hållbarhetsunderskottet med 3 miljarder euro. Och om landskapen blir av, kräver vi äkta självstyrelse, så att landskapen själva kan fatta beslut om nivån på sin vård och påverka sin egen framtid.

Ärade talman,

Under de kommande 20 åren kommer världen att förändras mer än den har gjort under de senaste 200 åren. Denna svindlande förändrings- och utvecklingstakt medför enorma möjligheter särskilt för ett litet och lättrörligt land som vårt, som är både smart och kompetent. Finland har ett unikt tillfälle att vara den kraft som tillför olika sektorer nya lösningar och nya koncept uttryckligen för morgondagens värld – där arbetsbegreppet och logiken för att skapa ekonomiskt värde kommer att avvika betydligt från det vi är vana vid. 

Vi måste aktivt säkerställa verksamhetsförutsättningarna för de sektorer och områden där exporten faktiskt visar goda resultat, där det skapas industriellt förädlingsvärde och där företagen själva på marknadsmässiga villkor satsar på forskning och utveckling. Inom olika regioner konkurrerar företagskluster och värdekedjor dagligen globalt.

Låt mig slutligen referera en färsk artikel i tidskriften Economist: Enligt konsultbolaget PWCs bedömning kommer tillväxt relaterad till artificiell intelligens att öka världens sammanlagda BNP med 16 000 miljarder dollar före utgången av 2030. En allmän bedömning är att enbart globala investeringar i energiteknik år 2030 kan överskrida 1 200 miljarder euro. Det handlar om så stora kakor att det kan vara lönt att ta för sig också mindre tuggor av dem. Men det kräver ett djärvt grepp, fokuserade satsningar på forskning och utbildning och att vi fördomsfritt kopplar upp oss mot internationella nätverk och strategiskt viktiga värdekedjor – utöver god service och en trygg livsmiljö. Det hundraåriga Finland har alla förutsättningar för detta. 

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35