Norden bör axla större ansvar i EU

27.07.2017 kl. 13:30
Två månader efter Storbritanniens folkomröstning om EU-medlemskapet träffade Tysklands förbundskansler Angela Merkel de nordiska EU-ländernas statsministrar i Berlin. På plats var också Hollands statsminister för att tillsammans diskutera vägen framåt för EU efter Brexit.

Jag är full av beundran över det ledarskap Angela Merkel och Tyskland tagit för Europa, men det är inte rättvist att Tyskland ensamt ska behöva bära ansvaret för hela Europas ledarskap.

 

Vi vet inte exakt vad Merkel sa till statsministrarna, men jag kan anta att hon bad om hjälp från Holland och Norden. Då Storbritannien lämnar EU behöver Holland och Norden ta ett tydligare ledarskap i EU för liberala värderingar i värdefrågor och synen på fria marknader och öppen handel.

 

Tillsammans med framförallt Holland är de nordiska länderna små utpräglade exportländer som inte har en tillräckligt stor egen hemmamarknad för att kunna bli globalt framgångsrika. Vi behöver EU mer än de flesta och därför är det naturligt att de nordiska länderna också tar ett större ansvar för att axla ledarskapet. Vi behöver se till att den inre marknaden hålls öppen och fortsätter utvecklas samt att EU hålls aktivt i den globala handelspolitiken. Dessutom har vi en gemensam vilja att se att EU blir mindre byråkratiskt och att EU står upp för de grundläggande demokratiska rättigheterna i Europa. Här skulle Norden ha mycket att ge med vårt traditionella värdebaserade ledarskap.

 

Det vi saknar idag är den politiska prioriteringen av EU-frågor, tillräckligt samarbete oss små länder emellan samt modet att kliva fram.

 

Finland har sedan EU-inträdet strävat till att vara nära EU:s politiska kärna. Därför är vi till skillnad från både Danmark och Sverige med i såväl euron som bankunionen. Den här prioriteringen syns dock inte längre lika tydligt i dagens politiska Finland. Medan Finlands bank, med stora europeiska tänkare som Erkki Liikanen och Olli Rehn i spetsen ser till att Finland hålls i EU:s monetära hjärta, är EU politiken inte lika prioriterad av regeringen.

 

Danmark, Finland och Sverige har inte den bästa historien gällande att enas kring kandidater till topposter inom EU. Det här måste ändra ifall Nordbor ska kunna få verkliga EU-topposter.

 

Till sist måste vi ha mod att tro på våra egna potentiella namns förmågor att nå de yttersta topposterna inom EU. Vi har idag tre otroligt kunniga och uppskattade EU-kommissionärer från Norden som alla kunde bli EU-kommissionens nästa ordförande. Eftersom jag tycker det är dags att EU-kommissionen leds av en kvinna riktas mina ögon på nuvarande kommissionärer Cecilia Malmström och Margrethe Vestager, som båda skulle vara utmärkta ordföranden för nästa EU-kommission. Statsminister Juha Sipilä kunde med fördel bjuda in sin danska och svenska kollega till Helsingfors i höst för att diskutera både den saken och hur de nordiska EU-länderna överlag kan axla ett starkare ledarskap i EU.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37