En mindre fråga i helheten, men som har enorm betydelse för de unga som behöver stöd och vägledning för att hitta sin stig, är frågan om ungdomsverkstädernas framtid.
Verkstäderna har målmedvetet utvecklats som koncept under de senaste 10-15 åren och verksamheten är bra och nödvändig för många unga som inte vet vad de vill eller som behöver råd och stöd.
Verkstäderna stöder, handleder, ger praktiska råd och ser de ungas livssituation som en helhet. För många unga har verkstäderna utgjort vändpunkten som hjälpt dem vidare i livet. Ingen ifrågasätter verkstädernas verksamhet. Ungefär 70 procent av verkstäderna drivs av kommuner, samkommuner, yrkesutbildningssamkommuner eller av församlingar.
Verkstäderna är närservice som möjliggör preventivt arbete nära ungdomarna i deras vardag. De av staten stödda verkstäderna omfattar idag 93 procent av kommunerna.
Vård- och landskapsreformen utgår från att social- och hälsovården flyttas från kommunerna till landskapen och kommunerna får inte längre producera den service som flyttas över. Det här är givetvis en grundläggande del av regeringens reform. Dessutom innehåller reformen ett krav på bolagisering, alla aktörer som vill producera service i framtiden ska vara bolag.
Den rehabiliterande verksamheten som idag är en väsentlig del av verkstädernas verksamhet flyttas alltså till landskapen. Många av verkstäderna är små och vård- och lanskapsreformen utgår från större servicehelheter. Också osäkerheten kring finansieringen är problematisk ur verkstädernas synvinkel. Statsandelarna till social- och hälsovården och för skötsel av sysselsättningen betalas som en helhet till landskapen och landskapen bestämmer hur mycket man använder för olika ändamål.
Verkstädernas verksamhet passar dåligt in i framtida strukturer eftersom verkstäderna idag erbjuder mångsidigt stöd för unga. Vissa unga behöver stöd för att hitta rätt form av utbildning, men många behöver också service i social- och hälsovårdsrelaterade frågor.
Den verksamhet som idag sköts av verkstäderna kommer i framtiden att skötas av kommuner, landskap och serviceproducenter som fungerar på marknaden. Det säger sig självt att det finns en enorm risk för att de unga som behöver mångsidigt stöd hamnar i kläm i reformen. Vem bär ansvaret för helheten i framtiden då tre olika instanser har ansvar för enbart sin del? De ungas livssituation är trots allt en skör helhet där alla delar ska fungera för att livet som helhet ska bära.
Mycket borde förändras i reformen, ett minimikrav är att lämna verkstäderna utanför bolagiseringskravet. Men problemen kvarstår till stora delar, reformens effekter kan bli förödande för verkstäderna och de som betalar priset är de unga som är beroende av den hjälp och det mångsidiga stöd verkstäderna idag erbjuder.