Förslaget till landskaps- och vårdreform står inför helt avgörande veckor. Reformen kommer att skapa 18 stycken nya landskap i Finland. Landskapen blir en ny förvaltningsnivå som ska få direktvalda fullmäktigen och som ska få ansvar för bl.a. social- och hälsovård, räddningsväsendet och näringslivsutveckling. Den här nya förvaltningsnivån har varit en långvarig dröm för Centern i Finland. Man är dock det enda partiet i riksdagen som brinner för modellen.

Som statsministerparti, med skickliga ministrar och medarbetare, har man dock fått igenom förslaget i regeringen. Samlingspartiet, som aldrig varit entusiastiskt gällande landskapen, har köpslått om dem i utbyte mot valfrihet i vården, en samlingspartistisk dröm som Centern i sin tur inte är så entusiastisk över.

Efter byteshandeln är landskapen hela regeringens förslag och det enda som nu återstår är riksdagsbehandlingen. Om inte grundlagsutskottet har problem med landskapsmodellen kommer den att klubbas igenom eftersom regeringen har majoritet i riksdagen. Därför var det i statsministerns och Centerns intresse att regeringen kunde fortsätta. Av den anledningen var jag själv övertygad om att man till nästan varje pris som helst ville fortsätta, oavsett om Jussi Halla-Aho eller Sampo Terho skulle väljas till ny partiordförande i Sannfinländarna.

Dagen innan Sannfinländarnas partiordförandeval åt jag lunch med en sannfinländsk utskottsordförande. Han sa tydligt till mig att om Halla-Aho vinner så blir det opposition för gruppen. Han var helt säker på saken och stödde därför stabilitetens kandidat Terho. Inte ens han verkade dock ha varit insatt i de planer som sittande partiledare Timo Soini haft gällande att skapa en utbrytargrupp, något få verkar ha vetat, men som i efterhand ter sig rätt tydligt.

Lännen medias journalist Marko Junkkari skrev 10 dagar innan Sannfinländarnas partimöte om ett rykte om att Soini skulle samla en grupp på 20 ledamöter och lämna Sannfinländarna ifall Halla-Aho vann. Soini tog på ett ovanligt kraftigt sätt starkt avstånd från artikeln på sin blogg samma kväll. Han skrev att de som lämnar partiet är losers och att Judas (som i Bibeln förrådde Jesus) hängde sig själv.

Efter Sannfinländarnas partiordförandeval, där Halla-Ahos anhängare tog över partiet, konstaterade statsminister Juha Sipilä att han putsar sin kalender för tre dagar (för att hantera en potentiell kris). Efter att tillsammans med Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo träffat Halla-Aho på måndag morgon konstaterar de i en koordinerad tweet att det inte finns förutsättningar för att samarbeta med Halla-Aho.

Jag utgår ifrån att statsministern var införstådd i Soinis planer. Frågan är om Orpo var det. Orpo tog nämligen i för både president och fosterland då han på en presskonferens konstaterade att synen på värderingar och EU inte möjliggjorde att regeringen fortsatte med samma bas. Ett dygn senare är Orpo med och ser till att Terho, som nyligen tyckt att man ska ordna en folkomröstning om EU-medlemskapet, fortsätter som EU-minister.

Den intressanta frågan är alltså vem som visste vad när, och om det ännu kommer få konsekvenser. Visste Orpo eller förberedde han sig på regeringsförhandlingar med SFP och KD, som skulle gjort att Samlingspartiet kunde få chans att göra ändringar i vårdreformen, ifall man bedömt att valfriheten blir svår att få igenom riksdagen.

Soini satt sig själv först den här gången och förhandlade fram en bra deal då 20 ledamöter fortsättningsvis ger fem ministerposter (lika många som Samlingspartiet, trots att de har 37 ledamöter). Sipilä garanterar med regeringsbasen att vård- och landskapsreformen nu rullar vidare (bara Samlingspartiet accepterar det).