Halvtidsgenomgång

29.04.2017 kl. 06:54
I måndags och tisdags samlades regeringen till en halvtidsgranskning i Villa Bjälbo. Riksdagsperioden passerade för två veckor sedan halvtid, vilket betyder att ett och ett halvt år av effektiv arbetstid i praktiken återstår för regeringen innan nästa riksdagsval.

Regeringsperiodens inledning har präglats av en överoptimistisk tro på att system som fungerar i näringslivet, automatiskt fungerar lika i politiken. Då regeringen tillträdde valde man att ta med bara tre partier, för att den interna dynamiken skulle bli enklare. Den föregående periodens sexpartiregering hängdes ut som skräckexempel. Läckor plågade den förra regeringen, det fanns för mycket ”fett” i strukturerna, för många ministrar (17 stycken) och för många specialmedarbetare och statssekreterare. För många kockar som gjorde att förra regeringen inte fick något alls till stånd, sa man.

Juha Sipilä ville därför ha 12 ministrar. Det blev till sist 14 ministrar som inledde perioden med att inte göra ett ”vanligt” regeringsprogram, utan ett strategiskt program, som man inte skulle vara ”fastlåst” i. Ministrarna inledde perioden med att sitta första månaden i ett kontorslandskap. ”Ena resultat eller så avgår regeringen”, sa Sipilä då han själv skruvade upp förväntningarna. Det var dags för nya arbetssätt. Redan på två månader skulle det första projektet vara klart, ett ambitiöst samhällsfördrag.

Har regeringen då lyckats? Det korta svaret är nej. Personligen tycker jag att mycket av den ekonomiska politiken i regeringsprogrammet är bra. Problemet är att man inte lyckats förverkliga det.

Varför har man då inte lyckats? Trots att regeringen består av tre partier har olikheterna och prioriteringarna varit så olika. Arbetet har varit tungrott och man har varit precis lika ”fastlåst” i regeringsprogrammet som tidigare regeringar. Läckorna som plågade förra regeringen har funnits också i denna. Läckorna kring Anne Berners trafikreform var så specifika att de avsiktligt måste ha läckts, av regeringskollegor, för att skada henne och reformen.

14 ministrar har inte räckt. Arbets- och justitieminister Jari Lindström har varit sjukledig på grund av för hög arbetsbörda. Jari Lindström har inte bara haft två hela ministerier, han har också haft tre EU-ministerråd. Den höga arbetsbördan har gjort att Finlands EU-arbete i praktiken nedprioriterats, och det gäller inte bara Lindström. De få specialmedarbetarna har gjort att ”rören” in i ministerierna varit för smala för att fungera optimalt. Dessutom tog statsministern själv ägaransvarsfrågorna till sitt bord. De frågorna är ofta politiskt gift. Den här perioden har inte varit ett undantag (Tänk Talvivaara-Terrafame).

Dessutom har man haft en överoptimistisk tidtabell. Hur tänkte man lyckas få näringsliv och tre centrala fackliga organisationer med på ett samhällsfördrag på bara två månaders tid? Jo, genom hot och utpressning, vilket man försökte. Facken valde dock att syna korten, och det visade sig att regeringen bluffade. Det skulle ha funnits förutsättningar att lyckas om regeringen inte gått in som elefant i en porslinsaffär, vilket är synd. För arbetsmarknadspolitiken behöver verkligen moderniseras.

Den tumvante som blev kvar av samhällsfördraget, som blev omdöpt till konkurrenskraftsavtalet, är inte tillräckligt för att lyfta Finlands ekonomi eller för att uppfylla regeringsprogrammet. Trots det presenterade regeringen inga nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder i samband med halvtidsgranskningen. Vård- och landskapsreformen och Sannfinländarnas ordförandeval hänger som mörka moln. Tre nya ministrar ökar handlingskraften, vilket är bra, men tiden börjar bli knapp att hinna använda den.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands deltagande i militär krishanteringsoperation i Libanon

Regeringen föreslår att Finland skall delta i FN-operationen i södra Libanon genom att skicka 250 män och kvinnor till regionen. Svenska riksdagsgruppen stöder förslaget. Regeringens begäran om fullmakt för denna fredsbevararoperation står i linje med den säkerhetspolitiska linje och globala ansvar som Svenska riksdags-gruppen talat för.
05.09.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00