Den växande kompromisslösheten

03.04.2017 kl. 13:02
Inom kort kommer den amerikanska senaten att behandla president Donald Trumps nominering av ny domare till högsta domstolen.

Efter att republikanerna under Barack Obamas tid vägrade behandla förslag till ny domare är det politiska trycket hårt på att demokraterna nu ska ge tillbaka med samma medicin. Om demokraterna blockerar processen med en s.k. ”filibuster” behövs 60 röster för att komma vidare. Republikanerna har 52.

 

Filibuster-hindret uppfanns för att skapa incitament för samarbete över partigränserna och för att det skulle finnas en drivkraft att föra politiken mer mot mitten och mot bredare konsensus. I dagens kompromisslösa politiska landskap är det dock minimala chanser att ett sådant samarbete skulle uppstå, i alla fall i denna fråga. I stället är det troliga att republikanerna ändrar regelboken. Med sin smala 52-48 majoritet kan de inte klara en filibuster själva. Däremot kan de ta bort filibuster-verktyget helt och hållet (med ännu mer splittring som följd).

 

Republikanen John McCain, en långvarig senator och förkämpe för samarbete över partigränserna, sa förra veckan i en intervju i Washington Post att det inte är troligt att man kan samarbeta i denna fråga då politiken blivit så polariserad. Gamla personligheter, som velat hitta konsensus, finns inte längre kvar. ”Vi har bara en annan miljö nu i kongressen. Människor sitter inte ner och pratar med varandra som man brukade, vilket är väldigt ledsamt”, sa John McCain.

 

McCain satt fingret på en känsla jag själv haft i riksdagen den senaste tiden. Politik kan ibland vara komplicerat och göra det svårt att hitta förståelse. Men, allt oftare känns det som om det är svårt att skapa förståelse eftersom den andra parten helt enkelt inte vill försöka förstå, lyssna eller sätta sig in i andra kollegors verklighet.

 

Att söka konsensus är inte längre speciellt trendigt, vilket antagligen gör mig otrendig. Jag tycker nämligen det är som mest stimulerande då man efter ett långt möte med förhandlingar kan nå konsensus, och undvika omröstning. Men vi som tycker så verkar bli färre, också i riksdagen, där kompromisslösheten breder ut sig.

 

För en vecka sedan var jag med på ett möte där vi skulle besluta om riksdagens ståndpunkt i ett ärende. Utkastet till betänkande var rätt vagt. Därför föreslog en kollega några ändringar. Ändringarna gjorde betänkandet mer kritiskt, men ändrade inte något i lagparagraferna och var således ofarliga. Förslaget var således mest kosmetiskt, för att alla skulle kunna se sig i spegeln. För mig är det självklart att stöda sådana förslag. Det kostar inte något. Ändå var det inte oproblematiskt för alla.

 

En kollega suckade djupt och konstaterade att vi inte har tid med kosmetiska petitesser. Vi kan rösta i stället, sa han. Utkastet hade en majoritet som skulle räcka i en omröstning, men hade samtidigt skapat en stor missnöjd minoritet, helt i onödan. Jag föreslog att vi ajournerade ärendet för att arbeta fram en kompromiss. Så blev det och kompromissen godkändes enhälligt i fredags, vilket var viktigt.

 

Behandlingen gjorde mig ändå djupt bekymrad. För om man inte ens vill gå sina kollegor till mötes i saker som inte har betydelse för lagparagraferna, hur kommer det då bli när vi väl kommer fram till dem.

Beredskapen att använda smala majoriteter för att snabbt tvinga igenom stora omstridda partipolitiskt drivna förändringar har ökat. Det är ledsamt eftersom det skapar en större splittring i samhället. I inget annat ärende syns detta tydligare än i den vård- och landskapsreform som vi nu har i riksdagen.

 

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om kommun- och servicestrukturreformen

Kommun- och servicestrukturreformen är en av de viktigaste strukturpolitiska förändringsprocesserna som detta land någonsin upplevt. Samtidigt är den ett av denna regerings viktigaste projekt. Det innebär samtidigt att denna redogörelse är av största vikt och vi måste noggrant avväga hur vi ska fortsätta och förädla denna process. De problem som uppstått i reformen måste samtidigt tas på största allvar!
24.11.2009 kl. 15:05

Valtioneuvoston kunta- ja palvelurakenneuudistusta koskevasta selonteko

Kunta- ja palvelurakenneuudistus on yksi maamme merkittävimmistä rakennepoliittisista muutosprosesseista. Sa-manaikaisesti se on tämän hallituksen tärkeimpiä hankkeita. Tämä merkitsee myös sitä, että tämä selonteko on mitä tärkein, ja meidän on tarkkaan harkittava miten jatkamme ja kehitämme tätä prosessia. Uudistuksessa syntyneisiin ongelmiin on suhtauduttava erittäin vakavasti!
24.11.2009 kl. 15:00

Debatt om Finland och de arktiska områdena

Den arktiska regionen väcker definitivt ett stort politiskt och ekonomiskt intresse på global nivå. Klimatforskarna har redan för länge sedan slagit larm och varnat för att områdena närmast polerna kommer att påverkas klimatuppvärmningen först och att förändringen kommer att vara dramatisk där. Finland och de övriga nordiska länderna har därför ett särskilt ansvar att både inom EU och i internationella sammanhang uppmärksamma den arktiska regionen och människorna som lever där.
18.11.2009 kl. 15:00

Remissdebatt om den klimat- och energipolitiska framtidsredogörelsen

Framtidsredogörelsen om klimat- och energipolitiken är ett viktigt bidrag till den aktuella debatten om den nödvändiga vägen till ett utsläppssnålt Finland. Svenska riksdagsgruppen är glad för att redogörelsen utgår från klimatförändringens effekter ur ett globalt perspektiv och betonar de katastrofala riskerna för mänskligheten och livet på jorden om inget görs föra att förhindra utvecklingen.
21.10.2009 kl. 15:25

Statsrådets meddelande om valfinansieringen

Demokrati förutsätter val. Val förutsätter kandidater och partier. Men val förutsätter också valkampanjer. Valkampanjer är inte gratis, de kostar. Det räcker inte med att nå ut till väljarna bara på torg- och stugmöten och med dörrknackning – inte för att de är helt gratis, de heller.
30.09.2009 kl. 15:35

Interpellationsdebatt om äldreomsorgen

Det är uppfriskande att oppositionen också intresserar sig för politiska substansfrågor som direkt berör medborgarnas vardagliga liv. Äldreomsorgen är utan tvekan en sådan. Äldreomsorgen är ändå mindre lämplig som föremål för en interpellation eftersom den är en gemensam angelägenhet för regeringen och hela riksdagen, och inte minst för kommunerna där oppositionen här i riksdagen bär samma ansvar som regeringspartierna.
29.09.2009 kl. 15:15

Remissdebatt om budgetförslaget för 2010

Minns någon en statsbudget som alla skulle ha varit helt tillfreds med? Knappast. Oppositionen hittar alltid stora brister i budgetförslagen och regeringspartier hittar mindre brister. Knappast har det ens funnits någon finansminister som skulle ha varit helt nöjd med alla detaljer. Det hör till sakens natur, eftersom varje budget är en balansgång och pengarna aldrig räcker till.
15.09.2009 kl. 16:05