Den växande kompromisslösheten

03.04.2017 kl. 13:02
Inom kort kommer den amerikanska senaten att behandla president Donald Trumps nominering av ny domare till högsta domstolen.

Efter att republikanerna under Barack Obamas tid vägrade behandla förslag till ny domare är det politiska trycket hårt på att demokraterna nu ska ge tillbaka med samma medicin. Om demokraterna blockerar processen med en s.k. ”filibuster” behövs 60 röster för att komma vidare. Republikanerna har 52.

 

Filibuster-hindret uppfanns för att skapa incitament för samarbete över partigränserna och för att det skulle finnas en drivkraft att föra politiken mer mot mitten och mot bredare konsensus. I dagens kompromisslösa politiska landskap är det dock minimala chanser att ett sådant samarbete skulle uppstå, i alla fall i denna fråga. I stället är det troliga att republikanerna ändrar regelboken. Med sin smala 52-48 majoritet kan de inte klara en filibuster själva. Däremot kan de ta bort filibuster-verktyget helt och hållet (med ännu mer splittring som följd).

 

Republikanen John McCain, en långvarig senator och förkämpe för samarbete över partigränserna, sa förra veckan i en intervju i Washington Post att det inte är troligt att man kan samarbeta i denna fråga då politiken blivit så polariserad. Gamla personligheter, som velat hitta konsensus, finns inte längre kvar. ”Vi har bara en annan miljö nu i kongressen. Människor sitter inte ner och pratar med varandra som man brukade, vilket är väldigt ledsamt”, sa John McCain.

 

McCain satt fingret på en känsla jag själv haft i riksdagen den senaste tiden. Politik kan ibland vara komplicerat och göra det svårt att hitta förståelse. Men, allt oftare känns det som om det är svårt att skapa förståelse eftersom den andra parten helt enkelt inte vill försöka förstå, lyssna eller sätta sig in i andra kollegors verklighet.

 

Att söka konsensus är inte längre speciellt trendigt, vilket antagligen gör mig otrendig. Jag tycker nämligen det är som mest stimulerande då man efter ett långt möte med förhandlingar kan nå konsensus, och undvika omröstning. Men vi som tycker så verkar bli färre, också i riksdagen, där kompromisslösheten breder ut sig.

 

För en vecka sedan var jag med på ett möte där vi skulle besluta om riksdagens ståndpunkt i ett ärende. Utkastet till betänkande var rätt vagt. Därför föreslog en kollega några ändringar. Ändringarna gjorde betänkandet mer kritiskt, men ändrade inte något i lagparagraferna och var således ofarliga. Förslaget var således mest kosmetiskt, för att alla skulle kunna se sig i spegeln. För mig är det självklart att stöda sådana förslag. Det kostar inte något. Ändå var det inte oproblematiskt för alla.

 

En kollega suckade djupt och konstaterade att vi inte har tid med kosmetiska petitesser. Vi kan rösta i stället, sa han. Utkastet hade en majoritet som skulle räcka i en omröstning, men hade samtidigt skapat en stor missnöjd minoritet, helt i onödan. Jag föreslog att vi ajournerade ärendet för att arbeta fram en kompromiss. Så blev det och kompromissen godkändes enhälligt i fredags, vilket var viktigt.

 

Behandlingen gjorde mig ändå djupt bekymrad. För om man inte ens vill gå sina kollegor till mötes i saker som inte har betydelse för lagparagraferna, hur kommer det då bli när vi väl kommer fram till dem.

Beredskapen att använda smala majoriteter för att snabbt tvinga igenom stora omstridda partipolitiskt drivna förändringar har ökat. Det är ledsamt eftersom det skapar en större splittring i samhället. I inget annat ärende syns detta tydligare än i den vård- och landskapsreform som vi nu har i riksdagen.

 

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2009

Säkerhetsbegreppet omfattar idag betydligt mer än militär försvar, civilförsvar och tryggande av samhällets funktioner. Trots att vi bor och lever i norra Europa kan händelser var som helst i världen påverka vår uppfattning om vårt lands säkerhet. Vi måste också därför bidra till att stärka säkerheten på alla håll. En grundläggande fråga för vårt arbete för den globala säkerheten är vårt biståndsarbete. Utvecklingssamarbetet stöder förebyggande verksamhet, medling och fredsprocesser, återuppbyggnad efter konflikter samt eftervård efter kriser och naturkatastrofer. Det är viktigt att i utvecklingssamarbetet satsa på allt som kan stöda en demokratisk utveckling på olika håll i världen.
11.02.2009 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2009

År 2009 kommer att präglas av den ekonomiska recession som vi nu befinner oss i. Frågan nu är bara hur djupt vi sjunker och hur länge den varar. Statsrådet har redan avgett ett förslag till en första tilläggsbudget med ordentliga stimulansåtgärder. Efter beslutet har budgeten och den första tilläggsbudgeten tillsammans en stimulanseffekt för 2009 som enligt Europeiska kommissionens jämförelse är den tredje största bland EU:s 27 medlemsländer. Resten av den politik om förs under året och de propositioner regeringen avger kommer alla att speglas mot denna bakgrund.
10.02.2009 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2009

Det ekonomiska läget ser nu mycket annorlunda ut än vad det gjorde i mitten av september när vi diskuterade budgetförslaget i remissdebatt. Nu, tre månader senare, befinner vi oss i en ekonomisk tillbakagång, där dåliga prognoser var och annan vecka ersätts av nya, ännu sämre prognoser. Det har vi märkt genom ökade samarbetsförhandlingar, uppsägningar och permitteringar. Nästa år kommer att avvika från det vi blivit vana med under en längre tid. Vi är rädda för att arbetslösheten kommer att öka och den ekonomiska tillväxten att avta. Nu är goda råd dyra. Det gäller att anpassa budgetåtgärderna till den uppkomna situationen och rikta in dem på åtgärder som stimulerar inhemsk produktion, konsumtion och sysselsättning.
15.12.2008 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om reformen av upphandlingslagen

Målsättningen med upphandlingslagstiftningen är att säkerställa en fri rörlighet för varor och tjänster samt en välfungerande inre marknad, att effektivera användningen av offentliga medel och främja upphandling av hög kvalitet, samt främja en ökad öppenhet i upphandlingen.
26.11.2008 kl. 16:17

Remissdebatt om statsrådets klimat- och energistrategi

Regeringen har avgivit en av de viktigaste redogörelserna under hela regeringsperioden. Klimat- och energifrågorna bildar idag en helhet som inte kan skiljas åt och som genomsyrar både den nationella och internationella politiken. Vissa ramvillkor är fastställda för Finlands energi- och klimatpolitik genom EU:s klimatpolitik och internatioenlla överenskommelser. Inom Eu har man kommit överens om att utsläppen av växthusgaser skall minska med 20%, energieffektiviteten förbättras så att energiförbrukningen minskar med 20% och andelen förnybar energi av den slutliga energiförbrukningen på EU-nivå ska öka till 20% till år 2020 jämfört med nivåerna år 1990. För Finland betyder det att andelen förnybar energi skall öka till 38 % från nuvarande 29%.
12.11.2008 kl. 16:15

Revisionsutskottets betänkande om informationsstyrning inom social- och hälsovården

Den första juni ifjol trädde lagändringen som innebär att revisionsutskottets uppdrag finns upptaget i grundlagen ikraft. Revisionsutskottets roll och arbete är viktigt. Att riksdagen har ett eget organ som på en allmän nivå övervakar användningen av statsfinanserna och kan påtala brister samt lyfta upp frågor till diskussion stärker riksdagens roll som det ledande statsorganet. Gällande just denna diskussion är det bara synd att såväl tidpunkt som tema sammanfaller med interpellationen vi diskuterade i tisdags.
16.10.2008 kl. 17:45

Remissdebatt om statsrådets innovationspolitiska redogörelse

Innovationspolitik är ett relativt abstrakt tema – och jag är inte helt säker på om redogörelsen som sådan lyckas räta ut alla frågetecken, eftersom de konkreta angreppssätten och åtgärderna emellanåt förblir aningen ogripbara. Detta berör alla teman som man spontant anser borde finnas med i innovationspolitiken: Utvecklingen och forskningen som en bas att stå på, behovet av finansiering och riskfinansiering, behovet av kunnande, kompetens och företagande samt de utmaningar som globaliseringen medför. Att på ett framgångsrikt sätt genomföra de förslag som statsrådet framför i redogörelsen kräver en väl genomtänkt och konkret verkställighetsplan som är förankrad i både budget och rambudget.
15.10.2008 kl. 16:15