Tingsrättformen borde skrotas

13.02.2017 kl. 11:18
Riksdagen höll förra veckan remissdebatt om regeringens förslag till tingsrättsreform. Enligt förslaget blir Ålands tingsrätt den enda tingsrätten i hela landet som blir kvar med svenska som förvaltningsspråk.

Borgå och Raseborgs tingsrätter föreslås dras in, medan Jakobstad, Kimitoön, Kyrkslätt och Kristinestad föreslås bli av med sammanträdesplatserna. Vasa tingsrätt föreslås i sin tur byta förvaltningsspråk från svenska till finska. Förslaget går fram som en slåttermaskin mot de svenskspråkiga rättsstrukturerna och är ytterst allvarlig.

 

Motiven med reformen är framförallt två. Dels vill man skapa strakare administrativa center för att trygga rättssäkerheten. Dels vill man spara pengar. Reformen tros kunna spara sammanlagt sju miljoner euro på årsbasis. Enligt mig är det väldigt lite pengar i relation till de enorma förändringar det får på ett tingsrättsnätverk som inte ens hunnit utvärdera reformen innan. Justitieminister Jari Lindström bedyrade i plenisalen, på mina och många andra kollegors frågor, att de svenskspråkiga rättigheterna inte kommer att försämras och att regeringen tar språkfrågorna på största allvar. Tyvärr känns det inte så. För den konspiratoriskt lagde kunde det nästan se ut som om man medvetet vill gå åt de svenskspråkiga strukturerna.

 

För hur förklarar man annars att enspråkiga Kauhava, med färre antal mål än närliggande tvåspråkiga Jakobstad får ha kvar sin sammanträdesplats, medan Jakobstad förlorar sin. Hur förklarar man att man kommit till slutsatsen att man räddar tre ytterligare tingsrätter, men inte Raseborgs, gentemot ursprungsförslaget. Kajanalands tingsrätt (75 000 invånare), Kymmenedalens tingsrätt (173 000 invånare) och Egentliga Tavastlands tingsrätt (175 000 invånare) föreslås räddas, men inte Västra Nylands tingsrätt (173 000 invånare). Det är klart att man kan förklara förslaget med regionalpolitik och att de andra orterna har starka politiker i regeringsställning. Men, en regering behöver också kunna se saker i ett bredare perspektiv om den har hela landets bästa i åtanke.

 

Den föreslagna förändringen riskerar urgröpa rättsskyddet för svenskspråkiga i landet om man inte kan garantera att domarna, också i praktiken, förstår den anklagades eller målsägandes språk. Det här gäller både tingsrätt och hovrätt. Finlands domareförbund varnar för förödande följder där rättskyddet försvagas och inbesparingarna riskerar att ätas upp av ökade resekostnader. Om reformen genomförs blir Finland det land i Norden med lägst antal tingsrätter, 20, medan Danmark har 24, Sverige 48 och Norge 66 stycken.

 

Reformen kommer sannolikt göra rekryteringen av svenskspråkig personal svårare och på sikt undergräva tillgången av svenskspråkiga tjänstemän inom domstolsväsendet. Det kommer också kraftigt försämra möjligheten att auskultera på svenska. Ålands tingsrätt blir, om förslaget förverkligas, den enda platsen i landet där man kommer kunna auskultera på svenska. Idag är fem av landets 138 tingsnotarieplatser svenskspråkiga, två på Åland och tre i Vasa. Förslaget skrotar de tre tingsnotarieplatserna i Vasa i samband med att förvaltningsspråket ändras.

 

Gällande notarieplatserna tror jag att vi ska lyckas få justitieministern och regeringen att förstå att dagens antal, fem, måste bli kvar. Det är inte en kostnadsfråga. Men gällande övriga förslag är jag inte speciellt optimistisk även om vi kommer göra allt i vår makt för att få regeringen att dra tillbaka förslaget. Vi har varken behov av indragna tingsrätter eller hovrätter i landet då de negativa aspekterna så tydligt överskrider de futtiga pengar reformen ens teoretiskt väntas spara.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2007

Jag vill börja med att tacka finansministern och mina kollegor för en enkel och snabb process i att nå en överenskommelse om riksdagens ändringar i budgetboken. Men jag vill ändå ägna lite tid åt att analysera hur riksdagen använder sin budgetmakt.
13.12.2006 kl. 00:00

Interpellation om bättre villkor för kvinnor i arbetslivet

Interpellanterna lyfter upp ett tema som sysselsatt flera generationer och som fortfarande är ett delvis olöst problem, det vill säga att skapa en större jämställdhet inom arbetslivet. Oppositionen påminner om att regeringen lovat befrämja jämställdheten genom ett program med målsättningen att få bort omotiverade löneskillnader.
30.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om alkoholpolitiken

Oppositionen skall ha ett erkännande för en saklig och välformulerad interpellationstext. Här behövs inga teoriska och känsloladdade reaktioner. Problemet är tillräckligt allvarligt ändå.
23.11.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om barnfamiljernas situation

Det är aningen svårt att lista ut vilken samhällsgrupp oppositionen anser att regeringen har misskött mest. För fyra veckor sedan var det studenterna, för tre veckor sedan var det pensionärerna och idag är det då barnfamiljerna som lider mest.
11.10.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen

Det kan vara bra att än en gång påminna oss om varför regeringen har startat denna process. Vi vet att befolkningsunderlaget och servicebehovet kommer att ändras så pass mycket under de kommande åren, att samhällets resurser inte räcker till för att stå för notan om serviceproduktionen inte rationaliseras. Lösningen måste därför bli att stärka kommunernas möjligheter att garantera servicen.
03.10.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om pensionärernas inkomster

Riksdagen är på väg att sätta modernt rekord i antalet interpellationer. Vi debatterar idag den femtonde interpellationen för denna period – och då har vi ännu ett år kvar. Under de två tidigare perioderna stannade antalet vid tolv och tretton interpellationer. Det verkar dessutom som om oppositionen indelat väljargrup-perna mellan sig; vänstern talar om pensionärerna, de gröna om barnfamiljerna medan samlingspartiet värnar om kommunerna.
19.09.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om statsbudgeten för år 2007

Ett tack till finansministern och regeringen för presentationen av regeringsperiodens sista budgetförslag. Då vi debatterade den första budgeten hösten 2003 var det ingen i oppositionsleden som trodde att regeringens strama, men ansvarsfulla, budgetramar skulle hålla. Idag får vi alla konstatera att regeringen lyckades genomföra vad den lovat. Statsekonomin är i balans, finländarnas hushållskassa har ökat tack vare systematiska skattesänkningar och de flesta grupper har fått sina stöd förhöjda.
12.09.2006 kl. 00:00