En trumpen värld

04.02.2017 kl. 07:46
Donald Trump har varit USA:s president i mindre än en månad. Redan hopar sig dock frågorna om vad de långsiktiga följderna av hans administration kommer att bli.

Trump är en flitig användare av Twitter, det sociala mediet där man maximalt kan skriva 140 tecken per uppdatering. Hans skickliga användning av mediet var en av förklaringarna till hans valframgång, och som president har han vägrat att ge upp sitt privata användarkonto, som varit praxis. Tvärtom har han utökat användningen av det sociala mediet för att också göra utrikespolitiska ställningstaganden.

 

Via Twitter har han redan hunnit fördöma Europas hantering av flyktingpolitiken, ifrågasatt ingångna avtal med Australien och Iran samt retat gallfeber på Mexiko och Kina. Diplomatkårerna runt om i världen kliar sig i huvudet eftersom man inte vet hur man ska förhålla sig till att den politiska ledaren i världens mäktigaste land bedriver känslig utrikespolitik via sociala medier. De har också svårt att avgöra vad som är populism och vad som är allvar och eftersom det amerikanska utrikesministeriet i hög grad sidsteppats i utspelen kan inte heller de amerikanska ambassaderna hjälpa och förklara vad som gäller.

 

Politik och diplomati har en viktig sak gemensamt, behovet av förtroende. Men Donald Trump varken inger eller skapar förtroende. I stället skapar han nu enbart mer osäkerhet i en redan orolig värld. Det är både allvarligt och oroväckande.

 

Det som gör mig mycket bekymrad är att Trump medvetet verkar vilja undergräva förtroendet både i USA och i omvärlden. Hans ställningstagande och öppna stöd för Brexit, hans administrations anklagelser om att Tyskland utnyttjar övriga EU-länder och hans indirekta kritik mot EU är både okonventionellt och anmärkningsvärt.

 

Det är därför kanske viktigare än någonsin tidigare att EU nu håller ihop. Det är av enorm vikt att man i EU lägger interna politiska maktspel i Brysselbubblan åt sidan och i stället ser till helheten. Jag tror att EU behöver gå tillbaka till rötterna och garantera trygghet, säkerhet och stabilitet i Europa via samarbete och handel, medan man minskar på detaljreglering som försvagar allmänhetens förtroende. I år firar Romfördraget 60 år och jag hoppas att jubileumsmötet i Rom senare i år kan fungera som en nystart för EU.

 

Europeiska Rådets president Donald Tusk skrev i veckan i sitt brev till EU:s statschefer att Europa måste vara redo att axla ett större gemensamt ansvar. Tusk avslutade brevet med det amerikanska mottot: United we stand, divided we fall (Förenade vi står, splittrade vi faller). Han har rätt.

 

EU:s statschefer samlades i fredags i Malta för årets första EU toppmöte och det nya politiska läget i USA och hur EU i praktiken ska navigera i de allt mer osäkrare vattnen är mötets viktigaste agendapunkt. Det kommer därför bli mycket intressant att nästa vecka få höra statsminister Juha Sipilä rapportera från toppmötet i riksdagens stora utskott och höra hur EU:s statschefer vill hantera en allt mer trumpen värld.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om kommun- och servicestrukturreformen

Kommun- och servicestrukturreformen är en av de viktigaste strukturpolitiska förändringsprocesserna som detta land någonsin upplevt. Samtidigt är den ett av denna regerings viktigaste projekt. Det innebär samtidigt att denna redogörelse är av största vikt och vi måste noggrant avväga hur vi ska fortsätta och förädla denna process. De problem som uppstått i reformen måste samtidigt tas på största allvar!
24.11.2009 kl. 15:05

Valtioneuvoston kunta- ja palvelurakenneuudistusta koskevasta selonteko

Kunta- ja palvelurakenneuudistus on yksi maamme merkittävimmistä rakennepoliittisista muutosprosesseista. Sa-manaikaisesti se on tämän hallituksen tärkeimpiä hankkeita. Tämä merkitsee myös sitä, että tämä selonteko on mitä tärkein, ja meidän on tarkkaan harkittava miten jatkamme ja kehitämme tätä prosessia. Uudistuksessa syntyneisiin ongelmiin on suhtauduttava erittäin vakavasti!
24.11.2009 kl. 15:00

Debatt om Finland och de arktiska områdena

Den arktiska regionen väcker definitivt ett stort politiskt och ekonomiskt intresse på global nivå. Klimatforskarna har redan för länge sedan slagit larm och varnat för att områdena närmast polerna kommer att påverkas klimatuppvärmningen först och att förändringen kommer att vara dramatisk där. Finland och de övriga nordiska länderna har därför ett särskilt ansvar att både inom EU och i internationella sammanhang uppmärksamma den arktiska regionen och människorna som lever där.
18.11.2009 kl. 15:00

Remissdebatt om den klimat- och energipolitiska framtidsredogörelsen

Framtidsredogörelsen om klimat- och energipolitiken är ett viktigt bidrag till den aktuella debatten om den nödvändiga vägen till ett utsläppssnålt Finland. Svenska riksdagsgruppen är glad för att redogörelsen utgår från klimatförändringens effekter ur ett globalt perspektiv och betonar de katastrofala riskerna för mänskligheten och livet på jorden om inget görs föra att förhindra utvecklingen.
21.10.2009 kl. 15:25

Statsrådets meddelande om valfinansieringen

Demokrati förutsätter val. Val förutsätter kandidater och partier. Men val förutsätter också valkampanjer. Valkampanjer är inte gratis, de kostar. Det räcker inte med att nå ut till väljarna bara på torg- och stugmöten och med dörrknackning – inte för att de är helt gratis, de heller.
30.09.2009 kl. 15:35

Interpellationsdebatt om äldreomsorgen

Det är uppfriskande att oppositionen också intresserar sig för politiska substansfrågor som direkt berör medborgarnas vardagliga liv. Äldreomsorgen är utan tvekan en sådan. Äldreomsorgen är ändå mindre lämplig som föremål för en interpellation eftersom den är en gemensam angelägenhet för regeringen och hela riksdagen, och inte minst för kommunerna där oppositionen här i riksdagen bär samma ansvar som regeringspartierna.
29.09.2009 kl. 15:15

Remissdebatt om budgetförslaget för 2010

Minns någon en statsbudget som alla skulle ha varit helt tillfreds med? Knappast. Oppositionen hittar alltid stora brister i budgetförslagen och regeringspartier hittar mindre brister. Knappast har det ens funnits någon finansminister som skulle ha varit helt nöjd med alla detaljer. Det hör till sakens natur, eftersom varje budget är en balansgång och pengarna aldrig räcker till.
15.09.2009 kl. 16:05