Lagförslaget är på många sätt bättre än den vi såg i våras, säger Anders Adlercreutz, arkitekt och riksdagsledamot för SFP, som arbetat för att förbättra lagförslaget i nästan ett år.
- Idogt påverkande från många olika håll har lett till att regeringens förslag i dagens läge är acceptabelt. Vi kommer fortfarande att kunna bygga t.ex. massiva trähus i framtiden. I våras såg det t.ex. ut som om stockskolan i Pudasjärvi, ett projekt som statsminister Sipilä prisat, skulle bli den sista i sitt slag, den sista mohikanen. Men lyckligtvis är det inte så. Slutresultatet är bättre än förväntat, säger Adlercreutz.
Lagförslaget innehåller fortfarande problem. Energikoefficienterna på basen av vilka man avgör hur energieffektiv en byggnad är, är fortfarande för styrande. Det här är ett problem i synnerhet eftersom hela energisektorn är i omvälvning. När vi bygger för 50, kanske 100 år framåt, skall föråldrade syner på olika energiformers utsläpp inte styra vårt byggande så hårt. Dessutom ligger fokus ännu till en stor del på teoretisk energieffektivitet i stället för på verkliga mätningar.
- Kopplingen mellan teoretisk energieffektivitet och verklig sådan är inte speciellt stark. Det är så mycket annat som spelar in - det handlar om vanor, smarta lösningar, lagrande konstruktioners betydelse, och mycket annat. När vi bedömer byggnaders energieffektivitet är det hela livscykeln vi borde beakta, det totala koldioxidavtrycket från produktion till återanvändning. Det är i den riktningen våra bestämmelser borde gå, avslutar Adlercreutz.
