Gränsöverskridande kraft och energi

16.10.2016 kl. 07:57
Lördagens manifestation med över 10 000 människor på Vasa torg var historisk, och jag vill framföra ett varmt tack till alla
österbottningar som deltog. Det var glädjande att se många från Sydösterbotten!

När stora eller komplicerade frågor avgörs, är det ofta summan av otaliga enskilda gärningar som fäller 
det slutliga avgörandet, och därför var manifestationen i lördags oerhört viktig.

Försvarandet och utvecklandet av centralsjukhuset är naturligtvis en hjärtefråga för alla i landskapet. Det handlar i grunden om trygghet för våra nära och kära samt närhet till den som är i nöd: i praktiken även om liv och död. Det fina med manifestationen var den totala avsaknaden av såväl kommun-, språk- som partigränser.

Det är tyvärr ofta först när läget blir tillräckligt kritiskt som människan blir medveten om vilka gränser som spelar roll – och framförallt vilka gränser som är oviktiga. I lördags hade alla samma mål: försvarandet och utvecklandet av VCS. Finsk- och svenskspråkiga såg varandra som en 
ovärderlig resurs. De lokala partierna stod enade och människor från alla österbottninska kommuner fanns representerade. Jag tror det var många som överrraskades över den styrka och kritiska massa som faktiskt finns när man står enade.

I Österbotten finns en näringsstruktur som hela Finland bör vara stolt över. Mångsidig industri – med allt från båtar, papper, massa, energiteknologi till metall, jord- och skogsbruk, pälsnäring, grönsaksodling samt goda logistik-, utbildnings-, förvaltnings-, handel- och servicefunktioner. Den mångsidiga social-, hälso- och specialsjukvårdens uppbyggnad har varit en medveten investering – alltså inte en kostnad – utan en medveten investering för att möjliggöra en globalt konkurrenskraftig miljö där alla människor i olika åldrar och alla bolag från stora till små skall kunna trivas och må bra.

När man i Helsingfors talar om vikten av att knappa in på 
Sveriges och Tysklands konkurrenskraft glömmer man ofta bort att landskapet Österbotten redan är starkare än de flesta områden i berörda länder. Det ligger alltså definitivt inte i Finlands intresse att på något sätt försvaga verksamhetsförutsättningarna här. Det är med all 
rätt vi bland annat kräver att framöver upprätthålla ett mångsidigt fulljourssjukhus. 

I Österbotten finns alla förutsättningar att ytterligare utvecklas och skapa ännu mer välmående för hela landet. Med det mångsidiga kunnande som här i regionen byggts upp har vi alla möjligheter att bygga en framtid där ungdomar från olika delar av världen söker sig just hit. En internationell och utmanande men samtidigt trygg livsmiljö i livets 
alla skeden.

Den gemenskap och styrka vi kände på torget i lördags bör framöver inte enbart användas för att försvara  – utan även för att aktivt utveckla. Om vi har som målsättning att under överskådlig framtid utveckla till exempel ett universitetssjukhus så måste beslutsfattarna arbeta strategiskt och fokuserat tillsammans varje dag. Låt oss ta vara  på den positiva gränsöverskridande energin och se till att Österbotten visar vägen inte enbart  för Finland – utan hela Norden i takt med ännu djupare integration med Västerbotten. Vi har en gyllene chans.

Joakim Strand

Gruppanföranden

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00