Har regeringen rätt lägesbild av landskapen?

25.09.2016 kl. 07:08
Riksdagen har debatterat nästa års budget hela veckan. Vårt största bekymmer just nu är sysselsättningen. Alltför många går utan jobb, fastän de senaste arbetslöshetssiffrorna från Arbets-och näringsministeriet visar på en liten förbättring.

SFP och svenska riksdagsgruppen har lanserat ett tio punkters konkret åtgärdsprogram för att förbättra sysselsättningsläget. Regeringen mål är 110 000 nya arbetsplatser och en sysselsättningsgrad på 72 procent. Idag ligger vi på under 70 procent. Nämnas kan att vårt goda grannland Sverige har en sysselsättningsgrad på 75 procent. Det är bl.a. en del av förklaringen till varför den svenska ekonomin rullar på mycket bättre än vår.

 

Framförallt borde regeringen vara mån om alla de arbetsplatser som kan skapas i landet.  Så beroende som vi är av exporten, borde man visa genuint intresse för våra olika regioners styrkor och förstå att slå vakt om också de landskap där möjligheter att skapa fler jobb är goda. Det borde självfallet vara så att regeringen skulle vara ytterst intresserad att låta de områden som klarat sig väl få fortsatta förutsättningar att göra det. Mot den här bakgrunden ter sig förslaget till vårdreform också helt obegripligt. En självklarhet borde vara att Österbotten, som ett av de mest framgångsrika landskapen vad gäller näringsliv, sysselsättning, företagande och välmående, skulle höra till dem som regeringen tänker ge fulljourstatus vad gäller sjukvården. Därtill kommer naturligtvis tvåspråkigheten. Men även utan det borde Vasa Centralsjukhus och landskapet Österbotten finnas bland dem med fulljour. Därför  frågar jag mig om regeringen har rätt lägesbild av våra landskap och vilken framtidspotential de besitter. Det verkar dessvärre inte som regeringen skulle känna hela sitt land.

 

Under budgetdebatten ställde jag vid ett flertal tillfällen frågor till statsministern om just sysselsättningen, vårdreformen och VCS. Hans svar i onsdags var minst sagt förbryllande. Först svarade statsministern att Vasa centralsjukhus status inte ändras, för att en stund senare förtydliga sig själv och meddela att status inte förändras från vad det är i förslaget. Att man får hålla samjour med primärvården och 10 specialiteter samt att man försöker trygga de språkliga specialfrågorna möjligast väl.

 

Är man positivt lagd, kan man ta det som ett steg i rätt riktning. Men självfallet är det så att rätten till vård på modersmålet inte kan ställas mot rätten till god vård. Reformen måste göras så att såväl rätten till god vård som rätten till vård på svenska eller finska kan tryggas i praktiken. Där räcker inte bara att försöka, utan den modell som bäst tryggar de grundläggande språkliga rättigheterna bör väljas. Vi vill inte ha en indelning i A- och B-landskap. Vi vill ha en rättvis lösning, där landskapen själva ges makt att fatta beslut om vårdens omfattning. Finansieringsmodellen måste också vara rättvis. Där finns ännu mycket i övrigt att önska. Jobbet fortsätter för fulljour vid VCS och en rättvis lösning för Österbotten.

Anna-Maja Henriksson

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37