To leave, or not to leave

19.06.2016 kl. 14:07
På torsdag, dagen innan midsommarafton, går det brittiska folket till valurnorna för att rösta om Storbritanniens förhållande till EU. Konsensus i de senaste opinionsmätningarna visar att ett flertal av dem skulle stöda ett EU-utträde, trots kraftiga argument för dess negativa effekter på såväl syllsättning och pensioner som säkerheten i Europa.

Ett utträde kommer få direkta konsekvenser för Storbritanniens politik. David Cameron kommer sannolikt tvingas avgå som premiärminister för ett parti som han för bara ett år sedan i valet ledde till en (överraskande stor) seger. Segern var Camerons förtjänst, inte de ”back-benchers” som nu motsätter sig EU-medlemskapet.

 

Om Storbritannien röstar för att lämna EU infinner sig genast frågan om var landets plats i världen ska vara i framtiden. Svaret på den frågan (och vem som kan svara på den) är oklart.

 

Ekonomiskt är den osäkerhet, ett EU-utträde skulle innebära, det sista som världsekonomin nu  skulle behöva. Men inte heller för Storbritannien är det ett önskvärt scenario. Storbritanniens finansministerium bedömer, i sitt minst pessimistiska scenario, att landets ekonomi skulle sjunka med 3,6% på två år samtidigt som antalet arbetslösa skulle stiga med 520 000.

 

Londons finanssektor har också hotat med flytt. Finanssektorn har, efter alla skandaler, liten eller ingen sympati hos den stora allmänheten. Men sektorn sysselsätter ändå 1,2 miljoner människor och är en betydande del av Storbritanniens serviceekonomi, som står för 78 % av BNP. Ännu viktigare är sektorn som exportnäring. Det går inte att vifta bort. Andra globala företag kommer tveka att fortsätta investera i Storbritannien om landets relation till EU:s inre marknad blir oklar.

 

USA har också varnat Storbritannien att man inte har någon gräddfil att vänta i förhandlingen om frihandelsavtal med USA, ifall man lämnar EU. Man får ställa sig längst bak i kön.

 

USA och andra aktörer har vid sidan av det rent ekonomiska också varnat för de säkerhetspolitiska och historiska aspekterna, som är än viktigare. Fred i Europa kan inte värderas i pengar och EU har varit världshistoriens mest framgångsrika fredsprojekt.

 

Om Storbritannien trots detta röstar för att lämna kan det ge kraft åt högerextrema Marine Le Pen inför presidentvalet i Frankrike och de alternativa krafterna inför valet till den tyska förbundsdagen, som båda sker nästa år.

 

Riskerna med det skulle vara enorma både socialt och ekonomiskt där solidaritet och internationellt samarbete skulle misstänkliggöras på samma sätt som vi redan idag ser i Polen och Ungern, samtidigt som vi ekonomiskt skulle bli fattigare. I nationalismens stöveltramp, och utan samarbete, kan fred i Europa på sikt inte tas för givet.

 

På den brittiska ambassadens sommarmottagning för en vecka sedan sa en högt uppsatt diplomat åt mig att man hoppas att väljarna kommer att tänka rationellt och inte emotionellt. Att välja med hjärnan inte med hjärtat. Så gjorde skottarna i deras folkomröstning om självständighet.

 

Men det är just här som misstaget i kampanjen har begåtts från ”Bremain”-sidan. Ja-sidan har fokuserat nästan uteslutande på rationella ekonomiska argument, som är mycket viktiga, men som är avlägsna från många människors vardag.

 

Medan nej-sidan trummat ut nationalistiska och emotionella budskap (och lögner) och underblåst rädslor för invandring och globalisering har få på ja-sidan talat om emotionella aspekter och på ett trovärdigt sätt utmanat populismens enkla svar på svåra frågor.

 

Ett undantag var den brittiska parlamentsledamoten Jo Cox som mördades brutalt på ett kampanjmöte i torsdags. Jo Cox kämpade emot populismens allt mer hätska argument. Efter mordet på henne har debatten blivit mer sansad. Men ingen ska behöva betala med sitt liv för att en politisk debatt ska hållas sansad. Vi som tror på ett öppet och demokratiskt samhälle har alla ett ansvar att hålla sans och sak i debatten så att inte den rädsla som populismen rider på utvecklas till hat. För som Jo Cox man sa efter mordet: ”Hat har inte en tro, ras eller region. Det är gift”.

 

Den brittiska EU-debatten har varit giftig. Trots det är min starka förhoppning ändå att det sunda förnuftet ska vinna så att britterna stannar i EU.

Mats Löfström

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30

Statsrådets meddelande om regeringsprogrammet

"Finland tillhör alla, oberoende av bostadsort, livssituation, modersmål eller etnisk bakgrund. Medborgarna skall garanteras rätten att påverka samt delta och vara delaktiga i beslutsfattandet". Denna markering i inledningen av regeringsprogrammet är viktig – och en stor utmaning för regeringen. Men det är också viktigt att säga ut att detta är regeringens vilja. Svenska riksdagsgruppen är mycket nöjd över det regeringsprogram som de fyra regeringspartierna har enats om under Matti Vanhanens ledning.
24.04.2007 kl. 15:30