Vårdreformspusslet

10.06.2016 kl. 08:39
Vårdreformen, eller landskapsreformen som den kanske borde kallas numera, går sakta vidare. Det senaste som hänt är att den s.k. valfrihetsarbetsgruppen för ett par veckor sedan överlämnade sin rapport till minister Rehula

Arbetsgruppen föreslår att alla ska kunna välja vilken vårdcentral man vill anlita. Speciellt på större orter där det uppstår konkurrens kan valfriheten förbättra möjligheterna till bra vård. Också efter att ha tagit del av rapporten tycker jag ändå att det återstår en hel del frågor. Inte minst är jag intresserad av hur man ska kunna garantera vård också på svenska med den här modellen.

 

Samtidigt, men tyvärr inte som en del av vårdreformen, gav regeringen sitt förslag till ny jourförordning. Enligt regeringens förslag ska det finnas endast tolv sjukhus med fullskalig dygnet runt jour i landet. Inget av de sjukhus som föreslås kan sägas vara tvåspråkigt. I Österbotten ska Seinäjoki centralsjukhus ansvara för den omfattande jourverksamheten istället för Vasa centralsjukhus som redan nu har en fullskalig och fullständigt tvåspråkig jourverksamhet. Det är en oacceptabel lösning. I en situation där två motsvarande alternativ ställs mot varandra, så som i fallet Seinäjoki-Vasa, bör man alltid göra det valet som är bättre för minoriteten. I det här fallet Vasa.

 

Vilken roll de tidigare kretssjukhusen har i framtiden är också oklart. I motiveringarna till förordningen sägs klart ut att all kirurgisk verksamhet och alla jour borde flyttas till större sjukhus. Halmstrået som kan vara ganska starkt är att sjukvårdsdistrikten ges rätt att besluta i den här frågan. När det gäller Nyland har HNS:s (Helsingfors och Nylands Sjukvårdsdistrikts) vd Aki Lindén konstaterat att det inte är ändamålsenligt eller ens möjligt att koncentrera de här funktionerna mera än vad som man gör i dag. Tvärtom anser jag att man borde se över arbetsfördelningen så att patienter från hela HNS-området kan remitteras till Raseborg i större utsträckning än idag.

 

Förslaget är nu på utlåtanderunda, men det är mycket svårt att ta ställning till ett förslag som helt och hållet saknar en bedömning av de språkliga konsekvenserna. Därför måste det omedelbart göras en bedömning av de följder förslaget har för den svenskspråkiga befolkningens möjligheter att få vård på eget språk.

 

Det är viktigt att man inte på någon nivå nu fattar förhastade beslut. Kravet att en språkkonsekvensbedömning och andra konsekvensbedömningar genomförs innan beslut fattas gäller såväl regeringen, sjukvårdsdistrikten som kommunerna. Min åsikt är att det måste gälla också när framtiden för tex barnpsykiatrin vid Raseborgs sjukhus avgörs.

 

Trots de ekonomiskt utmaningar vi har i Västnyland är det viktigt att vi navigerar så att vi inte kör vårt eget sjukhus på grund. Vi behöver en fungerande arbetsfördelning inom HNS och ett fungerande lokalt sjukhus också efter vårdreformen.

Thomas Blomqvist

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37