Jämställdhetens roll för stabiliteten och utvecklingen i samhället.

01.06.2016 kl. 14:45
Jubileumsplenum med anledning av 110 år av kvinnlig rösträtt. Gruppanförande hållet av ledamot Eva Biaudet.

Värderade talman,

När vi mäter mänsklig utveckling idag utgår mätarna alltid från hur väl kvinnors ställning och jämställdhets utvecklats. Det är med stor beundran vi idag även firar aktivisterna för kvinnors rösträtt som först i världen lyckades göra kvinnor även politiskt valbara. Början var inte lätt. Det dröjde mer än 50 år innan andelen kvinnor i Riksdagen översteg 10 procent och började växa ordentligt. Ur denna synvinkel är Finland år 1906 ofattbart modernt och progressivt. När jämställdheten ökade fick kvinnor större frihet att bestämma om sina egna liv, att besluta om sin egen kropp och ökad ekonomisk självständighet. Allt detta har skapat välmående även för deras familjer och för samhället.  Då Finland idag toppar världsrankingar vilar denna framgång även på kvinnornas arbete. Jämställdhet har blivit en del av den finländska identiteten och vårt internationella brand.

År 1991 var 38,5 procent av de invalda riksdagsledamöterna kvinnor. Det rörde sig då om ett världsrekord, som jag fick vara delaktig till. Svenska riksdagsgruppen har under dessa 110 år haft bara 20 kvinnliga ledamöter, varav sex av dem började redan under de första åren: Dagmar Neovius, Hedvig Sohlberg, Vera Hjelt, Augusta Krook, Jenny af Forselles och Annie Furuhielm.

 

Jag är tacksam för starka kvinnor, såsom Elisabeth Rehn och Margareta Pietikäinen, som guidade mig som ung ledamot i det feministiska tänkandet. Också kvinnor från andra partier har betytt mycket för mig. Som talman gjorde Riitta Uosukainen riksdagsarbetet mer familjevänligt, president Tarja Halonen var alltid beredd att ge sin unga politikerkollega stöd och Sirkka-Liisa Anttila visade att enträgenhet och tron på rätten att vara sig själv också som kvinna är det enda sättet att klara sig i politiken. Kvinnorna har förenats av en politisk agenda som den politiska vänster-höger-skalan inte räcker till för att beskriva.

 

Det har nu gått 110 år och fortfarande är många av de utmaningar som kvinnor lyft fram i politiken olösta. Här i riksdagen är indelningen i kvinno- och mansutskott överraskande stereotyp. De sakkunniga som kallas till utskotten är oftast män, i synnerhet då det handlar om ekonomi. Svenska riksdagsgruppen föreslår att riksdagens jämställdhetsprogram uppdateras och fördjupas så att vi äntligen får till stånd en mer balanserad fördelning, som säkert också kommer att påverka innehållet i politiken. Vi kan briljera i ett internationellt perspektiv, men ska vi nöja oss med en sådan målsättning? Kvinno-organisationernas utlåtande om regeringens jämställdhetspolitiska program är allvarlig läsning som vi inte kan förbigå. Besluten bör granskas särskilt ur jämställdhetsperspektiv. Det är inte många som mera vågar påstå att resultatet då blir sämre.

 

Många av oss har säkert sett kampanjen där David Hasselhoff visar tummen upp och texten gratulerar till valet av en panel bestående av enbart män. Kampanjen har på ett påtagligt sätt visat den diskriminering som förekommer både när ekonomi och jämlikhet debatteras. Kunde vi möjligen komma ihåg Hasselhoff också när politiska beslut fattas, i synnerhet när de könsspecifika konsekvenserna inte har beaktats?

 

Professor Niklas Bruun, som är Finlands företrädare i Cedaw-kommittén, har sagt att många jämställdhetsproblem lätt går att lösa genom lagstiftning.

Svenska riksdagsgruppen förutsätter att föräldraledigheten ändras till 6+6+6 modellen, så att papporna mer jämlikt ansvarar för vården av sina barn. Forskningen visar att kvinnor tappar i lön och får stå tillbaka i karriären när familjen får barn. Karikerat kan man säga kvinnorna stannar hemma med barnen, medan männen avancerar och får lönepåslag. Kvinnornas tid i arbetslivet blir därför kortare, och de får lägre lön och kännbart lägre pension. Det finns således en förklaring till att mer än en tredjedel av alla kvinnor som fyllt 75 år är låginkomsttagare.

 

Vårt största problem i förhållande till de mänskliga rättigheterna är våld mot kvinnor. Flera hundra kvinnor blir varje år utan plats på skyddshem. Till följd av konflikter och brist på jämställdhet ute i världen söker sådana kvinnor och barn skydd hos oss som är offer för sexuellt utnyttjande och våld. SFP förutsätter, att vi skapar tillräckligt många skyddshem. Det bör lyftas till toppen av den politiska agendan. Vi ska garantera skydd för alla, särskilt utsatta kvinnor och barn i vårt land.

 

Det sägs att kvinnorna är en politisk minoritet. Det sägs att majoritetens sätt att behandla minoriteten är ett mått på civilisation. Svenska riksdagsgruppen föreslår att vi tillsammans förbinder oss till att arbeta för att de kvinnliga ledamöternas andel höjs till 50 procent i nästa val. Vi behöver kvinnor för att bygga detta land. Alla behövs.

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00