Så görs vi igen till punktskatteboskap

21.04.2016 kl. 09:45
Regeringen Sipiläs planer på en båtskatt, som skulle inbringa 50 miljoner euro, väcker berättigad diskussion. ÅU kommenterade skatten utförligt på ledarplats i tisdags (19.4.2016).

Förslaget är dock inte nytt. Det dök upp redan i regeringsförhandlingarna 2011, starkt pådrivet av vänsterpartierna och De gröna. Jag lyckades dock torpedera förslaget genom att visa att det var socialt orättvist: båtskatten hade varit platt, alltså lika stor, för lågpensionstagarens sexmeters motorbåt som för bergsrådets tjugosex meters muskelbåt. Vänstern drog öronen åt sig och båtskatteförslaget försvann från regeringsbordet.

Dit har det alltså nu återkommit, lika platt som förra gången. Har man en båt som enligt båtregistret är större än 5,5 meter eller har en motoreffekt på minst 15 kilowatt, uppbärs 50 euro i skatt från och med 2017. Detsamma skulle gälla motorcyklar, mopeder och motorkälkar – som deras ägare redan betalat både mervärdesskatt och inte helt modesta bränsleskatter för.

Nej, ingen kan förneka statens behov av ökade skatteinkomster. Knappast knäcker heller en skatt på 50 euro i året särskilt många båtägare. Den principiella idén att bredda skattebasen är alltså fullt förståelig. Men: det är inte egalt hur man i så fall gör detta. Det finns goda och dåliga sätt.

I finländsk skattepolitik har man längre försökt undvika punktskatter av det slag Aho-regeringen (1991–95) införde. Då fick vi charterskatten på utlandsresor, teleskatten på våra telefonräkningar – och den berömda ”tillfälliga” fordonsskatten, vars tillfällighet nu är inne på sitt tredje decennium.

Varför är då punkskatter dåliga? Jo, eftersom deras enda uppgift är den fiskala, alltså att hämta in skattepengar. De har sällan någon nämnvärd styrande eller annan samhällelig effekt. Punktskatterna är alltså inte förankrade i ett skattepolitiskt helhetstänkande och blir därför helt enkelt svåra för vanligt folk att begripa sig på. Därtill är punkskatter, speciellt nya sådana, ofta dyra att administrera och bära upp. Hur mycket av de tilltänkta 50 miljonerna skulle gå till postkostnader och byråkrati?

Jag önskar regeringen Sipilä lycka till med att öka statens inkomstbildning. Bäst sker detta med en politik, som främjar kunnande, forskning, utveckling, flit, företagsamhet, investeringar, export och sysselsättning. Allt detta ger nya skatteinkomster, dynamiska sådana. Det är en klar bättre väg att gå än att förvandla landets 200 000 registrerade båtägare till punkskatteboskap.
 

Stefan Wallin

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om energi- och klimatpolitiken

Klimatförändringen är vår tids största globala miljöhot. Vi är inne i den första fasen av en lång process som saknar ett slut. Den generation som idag fattar beslut bär ett stort ansvar för kommande generationers möjligheter att leva och verka på jorden. Redan nu finns det skrämmande och varnande exempel på hur vissa ursprungsfolk varit tvungna ge upp sina urgamla traditioner då arktiska miljöns klimat förändrats så mycket. Det finns ett stort globalt intresse för att utveckla miljövänlig teknologi inom energiproduktionen.
30.11.2005 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om Europeiska unionens konstitutionella fördrag

Då nyhetsåret 2005 skall sammanfattas blir EU:s grundfördrag antagligen en av årets främsta poli-tiska nyheter. Det är kanske här ingen överraskning att säga att den franska omröstningen var en stor besvikelse för oss som trodde att det nya fördraget tom med sina brister var en förbättring från förut. Allra mest skulle ett lyckat slutförande av processen manifestera möjligheterna för att bygga vidare på ett starkt handlingskraftigt EU.
29.11.2005 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om Fortums optionsprogram

22.11.2005 kl. 00:00

Regeringens jordbrukspolitiska redogörelse

26.10.2005 kl. 00:00

Gruppanförande om statsbudgeten för år 2006

20.09.2005 kl. 00:00